Olika – normkritiskt och normkreativt

Barnböcker som bryter normer om till exempel genus eller familjeformer blir vanligare, men i den stora bokfloden är de fortfarande nästan försvinnande få. Förlaget Olika är inte ensamma om att försöka nå ut med böcker som speglar mångfald och jämlikhet, det finns numera ett antal förlag som har gett ut väldigt fina böcker, men Olika var bland de första som stack ut hakan och vågade satsa. Vi har pratat med Marie Tomičić som berättar lite mer:

Hur och varför startades Olika förlag?
De första böckerna kom ut 2007 och vi firar 10 år i år! Vi startade eftersom forskningen år efter år visade att det var så många fler pojkar i huvudroller än tjejer i barnböcker. Det fanns en debatt men inget förlag gjorde något åt den obalansen. Det var på samma sätt med familjeformer. Det var så gott som alltid heterofamiljer och kärnfamiljer som fick plats i bokhyllan samtidigt som 30% av alla barn bodde i andra familjeformer. Något behövde göras.

Varför behövs ”annorlunda” barnböcker? Och varför finns det så få normbrytande böcker egentligen?
Jag skulle inte kalla böckerna för ”annorlunda”, utan snarare i takt med samtiden. Barnböcker ska inte bara spegla majoritetsnormen i ett samhälle utan också våga rikta strålkastarna mot andra barn.
Och varför det finns så få? Det är en bra fråga. Jag tror fortfarande att många förlag tänker som de gjort tidigare, att de väljer utifrån hur stor marknad de tror att det finns. För inte alls länge sedan hörde jag via en författare att ett stort förlag inte ville ge ut en bok med två mammor eftersom de trodde att det bara var familjer med två mammor som ville läsa den. De glömmer att böcker är ett fönster mot världen, och att hela världen, inte bara ett barns egen, behöver speglas.

Det finns säkert skeptiker till böcker som bryter normer och som kanske tycker att de är konstiga – vad säger ni till dem?
Vi gör bra barnböcker, som är härliga att läsa. Det är den enda vägen. Att barn ska gilla att läsa historien. Barn väljer inte böcker för att de är normbrytande. Men det är fantastiskt när ett barn som bor med sina två mammor för en gångs skull kan läsa en bok där det är självklart. Det är så vi jobbar, vi problematiserar inte, utan vi ger ut självklara berättelser. Vi tror att det är den bästa vägen framåt.

Det låter klokt och helt självklart när du säger det!
Jag är nyfiken – var hittar ni inspiration och samarbetspartners och vilka är era största utmaningar?
Vi letar upp de vi tror kan vilja jobba med oss och så är det många som söker sig till oss, som också vill vara med och göra skillnad. Den största utmaningen är att nå ut på marknaden. I Sverige har vi en oligopolliknande situation där de stora förlagen även köper upp kanalerna ut mot kunden, och där de i många fall äger distributionskanalerna. Det är en ganska dåligt fungerande marknad på det sättet. Men vi har själva en butik på nätet och där når vi många som gillar och köper våra böcker.

Finns det någon titel i ert sortiment som ni är extra stolta över?
Kiviböckerna är såklart historiska, speciellt den första – Kivi och Monsterhund – Sveriges första barnbok som använde ordet hen. Debatten som följde efter släppet och den debattartikel vi skrev banade väg för pronomet hen att bli en del av svenska språket. Det är såklart stort!

Avslutningsvis, har du någon favoritbok eller favoritkaraktär du kan berätta om?
Konrad är en favoritkaraktär. För honom är det som av många kodas som feminint självklart. Han rör sig i en värld där han får tillgång till både handlingskraft och glitter, inte antingen eller.
[box style=”rounded” border=”full”]Kivi och monsterhunden
Författare: Jesper Lundqvist
Illustratör: Bettina Johansson
Utgivningsår: 2013

Konrad lussar
Författare: Åsa Mendel-Hartvig
Illustatör: Caroline Röstlund
Utgivningsår: 2014[/box]