av 
All form av överkonsumtion leder till mättnad. Också när det handlar om blodsugare och huggtänder. Blev jag varse.
Jag läste bok på bok på bok på bok. Pluggade vampyrer på universitetet och försökte desperat hitta vampyrfilm jag inte blev pinsamt berörd av. Sen tog det plötsligt stopp. Överkonsumtion. Eller finns det en annan förklaring? Möjligen hittade jag slutligen fram till de ultimata vampyrskildringarna och då förlorade sökandet sin lockelse? Hur som helst, här kommer i alla fall en lista på mina allra bästa vampyrer, noggrant framforskat till priset av mitt intresse.
En vampyrs bekännelser av Anne Rice
En klassiker vars betydelse för genren jag inte tror kan överdrivas. Väldigt, väldigt bra om de odöda, deras livslust och sorg.
Staden som försvann av Stephen King
Också en klassiker, riktigt ruggig, och som vanligt är King bäst när han skriver osentimentalt om hemska saker som händer barn.
Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindkvist
Vampyrrealism i Blackeberg. Utan tvekan en av de allra bästa vampyrskildringarna någonsin.
The Gilda stories av Jewell Gomez
Feministisk vampyrism genom flera sekler. Vad finns det att inte gilla med det?
Judas barn av Markus Heitz
Mycket, mycket mörk och blodig. Våldsam och fantastisk.
Sunshine av Robin McKinley
Trasigt, charmigt och riktigt bra. Att läsa den här boken är som att se en säsong Buffy the vampire slayer, magiskt alltså.
Legend av Richard Matheson
Mänsklighetens undergång har aldrig varit så ödsligt sorglig och obehaglig.
The Vampire Tapestry av Suzy McKee Charnas
Det här är en riktigt annorlunda och förtrollande vampyrroman. Det är också min senast lästa i genren,
kanske var det där jag nådde perfektionen?
Sen är jag också väldigt förtjust i Sookie Stackhouse-böckerna (böckerna alltså, INTE tv-serien!) av Charlaine Harrris, men efter att ha läst de sista delarna vet jag inte hur bra de egentligen var. God avkopplingsläsning är de hur som helst och det räcker ju faktiskt rätt långt.
Vilka är dina bästa vampyrer och vampyrskildringar?
Åh! Nu när jag läste ditt inlägg och rannsakade mig själv så insåg jag att det var många år sedan jag läste en förstklassig vampyrroman. Så började jag fundera på varför, och började gå bakåt i blogghistoriken för jag minns ju aldrig var läser, så där i efterhand. Den senaste, helt fantastiska, vampyrroman jag läste var ”Svulten” av Hannele Mikaela Taivassalo samt Fledgling av Octavia Butler (för att återgå till din avslutande fråga så vill jag definitivt tipsa om dem!), strax innan läste jag just Judas barn som även jag älskade. Jag har inte riktigt tänkt tanken att jag är *trött* på vampyrer men ändå har jag inte läst en vampyrskildring på… länge. Om jag ska lita på min förmåga att tagga inlägg på bloggen så har de senaste årens vampyrläsning bestått främst av vampyrer i monstergallerier, jag läste till exempel Mortal Instruments som var bra i början men fullständigt usel mot slutet och jag läste The Parasol Protectorate som var fantastisk. Jag läste även Nattens hus av Cast som ju var helt värdelös. Kanske dog intresset lite där? Eller var det för att jag läste kursen ”Vampyrfiktion” just efter att ha läst Heitz, Butler och Taivassalo? Jag älskade ju kursen. Jag måste fundera mer över det här. Kanske behöver jag läsa en riktigt svulstig eller hårresande vampyrroman igen för att återuppta intresset? Jag klickade mig in på din recension av Gilda (den enda bok på din lista jag inte läst) och blev genast oerhört sugen på att läsa den. Hur kan jag ha missat?? Jag har ju även The City of Mirrors liggande i högen för av någon märklig anledning läste jag aldrig den förra hösten när den kom. Eventuellt kan det ju ha funnits en viss mättnadskänsla gällande vampyrer även hos mig då, inser jag nu. Jag vill även hemskt gärna läsa Fevre Dream som jag inte läst än. Tack för kvällens fundering!
Tack själv, det är alltid lika intressant att fundera tillsammans kring hur saker blivit och varför. ”Svulten” låg i min läshög när jag akuttröttnade, så den har jag oläst, ”Fledgling” har jag läst men glömde att plocka med här, den är fantastisk och speciell. Egentligen är det ju orimligt att ha tröttnat på vampyrfiktion eftersom den (när den är bra) handlar om de stora frågorna som liv och död, det kan man ju inte tröttna på… Men det blev nog lite för intensivt där ett tag, jag gick ju också en vampyrkurs och det kan ha varit en blandning av väldigt intensivt läsande inom genren och kursanalyserande som gjorde det. Jag har dock svårt att tro att det är för evigt och jag är, liksom du, oerhört nyfiken på Martins roman i höst. Kanske får det bli den som öppnar upp för en ny fas i vampyrläsningen.
Alltså. Judas barn. Jag är så förbannad att förlaget inte översatte fortsättningen. Eller att ja inte kan tyska.
Det är verkligen väldigt irriterande, en så himla bra bok och så finns det en fortsättning vi inte kan läsa. Frustrerande!
Jag vill också läsa fortsättningen! Och kan inte heller tyska, så får släppa det. Märkligt med Heitz böcker – en del av dem översätts till engelska (Dwarves) men inte till svenska. Judas barn översattes till svenska (men väl inte till engelska?) och bara första boken – sedan inte resten till vare sig svenska eller engelska. Jag känner att jag missar saker här.
Helt och hållet obegripligt (och oacceptabelt) är vad det är!
Åh vilken bra lista! Jag tröttnade nog när vampyrerna började bli allt för snälla, jag saknade monstret och den lite mer otäcka vampyren, och lessnade på den snygga som glittrar i dagsljus. Jag läste också en vampyrkurs och blev nog mättad i samband med det. Vampyrböckerna i min bokhylla är av varierande kvalité, men den bok jag verkligen vill lägga till din lista är, som tidigare nämnts, Fevre Dream. Fantastisk liten pärla. Dock var det den första vampyrboken jag läste, så kanske är det därför den ligger mig varmt om hjärtat 🙂
Det låter ju alldeles ypperligt att Martins bok är så bra, jag har bestämt mig för att norpa åt mig den så snart den kommer till biblioteket. Det känns bra att min återknutna kontakt med vampyren får ske med en sådan bok 🙂