Återbrukad Austen

linje-ulrica

Jane Austen är en av mina favoritförfattare och jag tror inte att jag är ensam om att gilla henne. Jag har läst alla hennes böcker, många av dem flera gånger, och tittar gärna på filmatiseringarna av dem. Man kan ju tycka att den värld Austen beskriver i sina böcker är gammaldags och har ganska lite att göra med vår tid. Eller så kan man hävda att det hon skriver om är tidlösa teman om klass, pengar och kärlek.

I vilket fall som helst så inspirerar hon ständigt nya författare att skriva varianter på hennes romaner och inte minst är det boken Stolthet och fördom, som är föremål för flera bearbetningar.

En av de mest oväntade varianterna är kanske Stolthet och fördom och zombier av Seth Grahame-Smith (filmatiserad 2016). I den boken är systrarna Bennet tränade zombiekrigare och Lizzie imponerar på Mr. Darcy med sina stridskonster när hon tar sig an de zombies som plågar den engelska landsbygden. Så här skrev jag i mitt omdöme om boken:

[quote]Är det skruvat? Javisst!
Är det överdrivet? Javisst!
Är det bra? Knappast.
Men det är ganska kul![/quote]

En annan version av Stolthet och fördom är den som berättas av tjänstefolket i Huset Longbourn av Jo Baker. Den har ett klassiskt ”upstairs & downstairs”-upplägg och visar ”baksidan” systrarnas liv och kanske en del mindre smickrande karaktärsdrag. Riktigt bra faktiskt!

När jag fick höra att P.D. James hade skrivit en fortsättning på Stolthet och fördom och att det dessutom var den deckare, var jag självklart tvungen att läsa. I Döden kommer till Pemberly  (utgiven 2011, filmad för TV 2013) får vi träffa Lizzie och Mr. Darcy igen. De är gifta och har familj, men idyllen får ett abrupt slut när Lizzies syster Lydia stormar in och ropar att hennes man (Mr. Wickham) har mördats. Som deckarhistoria är boken ganska medioker, men att placera ett mord i miljön fungera förvånansvärt bra och det är ändå en kul idé till en bok och utförandet är klart läsvärt.

En av de nyaste omarbetningarna av romanen Sanning och skvaller (2017) av Curtis Sittenfeld, som på ett lyckat sätt har moderniserat handlingen. Liz och Jane är karriärkvinnor i 40-årsåldern som dejtar gifta män och funderar på den biologiska klockan. Deras systrar är bortskämda brats som borde flytta hemifrån och skaffa sig ett jobb. Mr Darcy och Mr Bingley finns så klart med också, men i den här versionen är de snygga och framgångsrika läkare. På det hela taget en mycket rolig version av orginalet, och långtifrån lika kysk.

Stolthet och fördom återfinns dessutom flera filmande versioner. Redan 1940 kom filmen En man för Elisabeth och det finns också en TV-serien från 1980. De flesta av oss tänker nog ändå på BBC:s version från 1995 med Jennifer Ehle och Colin Firth i huvudrollerna med extra varmt hjärta och lite glans i ögonen. Det har också gjorts en hel del film och TV-serier som är moderna varianter av romanen eller som har inspirerats av den på något sätt. I en filmatisering från 2005 försökte Keira Knightley och Matthew Macfadyen axla rollerna som Lizzie och Mr. Darcy, efter Ehle/Firth, men inte alla Austen-anhängare tyckte att de lyckades. Att filmen (och boken) Bridget Jones dagbok är inspirerad av Pride and Prejudice har väl nästan ingen missat – och där har de ju också återbrukat Colin Firth! – men visste du att det finns en Bollywood-version av romanen som heter Bride and Prejudice?

The Lizzie Bennet Diaries är en TV-serie som jag blivit tipsad om, den är skriven som en fan fiction av Stolthet och fördom, och det är faktiskt helt märkligt att jag inte har sett den än. Har du? Berätta gärna om den i en kommentar!
Ett roligt Austen-återbruk som har sett är TV-serien Lost in Austen där en tjej plötsligt upptäcker att hon befinner sig mitt i sin favoritroman och utan avsikt ställer till det för bokens huvudpersoner och ändrar på handlingen.

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=BaBlYKtEnXk&w=560&h=315]

Finns det något Austen-återbruk som jag har missat? Vilka är dina favoriter?

Ulrica

Litterär allätare i Lund. Tycker särskilt mycket om familjekrönikor, starka kvinnoporträtt, karga isländska naturbeskrivningar, norsk och finsk humor samt brittiska kriminalare. Och kaffe.

Visa alla inlägg av Ulrica →

12 svar på “Återbrukad Austen

  1. Jag äääälskar Lost in Austen. Sett den flera gånger, haha. Och tja, Zombie-boken var verkligen inte bra och ändå såg jag FILMEN också!? Som inte var särdeles bra den heller. Den tog i alla fall slut snabbare än boken dock, haha.

  2. Sanning och skvaller är ju en del av The Austen Project där 6 författare fått i uppdrag att tolka varsin klassiker. Jag har förutom Sanning och skvaller bara läst Emma, där Alexander McCall-Smith stått för omskrivningen. Tror inte alla 6 böcker är publicerade än och jag tror Sittenfelds är den enda som finns på svenska.

    1. Anne Tylers version av Så tuktas en argbigga med titeln Honung och ättika har just kommit ut!

  3. Gillar man Austen så måste man resa till Bath! Dricka te och dricka brunn och drömma sig tillbaka i tiden 🙂

  4. Det finns en Emma-version också av samma gäng som gjorde Lizzie Bennets diaries, jag gillar båda, men LBD är kanske lite bättre… Claire Lazebnik har skrivit några fina ungdomsbokstolkningar av Austen-romaner som du nog skulle gilla (har skrivit om dem här: http://www.fiktiviteter.se/tag/claire-lazebnik/ ). Och så läste jag en version av Övertalning i våras som var helt ok (http://www.fiktiviteter.se/2017/05/25/a-perpetual-estrangement/ ). Och det finns mer, mycket mer har jag märkt, men jag har inte hunnit dyka ut i havet av tolkningar än 😉

    1. Ja, det finns en uppsjö av varianter och tolkningar, t.ex. är ju den numera klassiska 90-talsfilmen Cluesless är en version av Emma.

Kommentarer är stängda.