av 
Jag har ingen stor relation till Stockholm att tala om. Jag har några släktingar där och har förstås varit på besök i staden några gånger. Dessutom har jag numera ett hyfsat stort gäng vänner i staden, till stor del tack vare mitt bloggande, men det är ändå sällan jag är där och skulle definitivt inte hitta särskilt väl om jag gjorde ett spontanbesök. Nej, det första jag kom att tänka på när jag tänkte på Stockholm är istället en låt. En i mitt tycke faktiskt rent fantastisk Stockholmsskildring. Den här låten kan faktiskt få mig att längta. Längta efter takåsar, efter sommarkvällar i skymningen och balkongfester. Efter söder, gamla stan och tunnelbana. Trots att den är ganska fåordig så det är det något med Linnros röst som verkligen förmedlar en ömhet inför det han ser som sin stad. Och den kärleken kan jag verkligen förstå.
Andra bra musikaliska Stockholmsskildrare måste jag säga är Veronica Maggio (Sergels torg) och även Little Jinder (Vita bergens klockor ringer) som båda lyckas med lite samma sak som Linnros. Så många gånger jag lyssnat på de låtarna. Otroligt. Så det blir ett kort inlägg den här gången men med musik och kärlek.
Som bonus bäddar jag även in favoritskåningen Jonathan Johanssons låt Stockholm också.
