av 
I begynnelsen fick staden sitt sigill och märke: murar och torn intill vatten.
Skyddande sten restes mot allt som fanns utanför, mot fienden och vinden, mot kölden och mörkret. En gång hade staden legat hoprullad som en igelkott i en begsskreva.
Murarna både skyddade och skymde.
[…]
Människorna utanför kunde frukta och hata staden, tala om pesthålan och varbölden, om jätten som slukade människoliv. Men ändå sökte många av dem dit, gav sitt blodsoffer.
[…]
Staden var beroende av alla som drogs till den över vägar och vatten, utan denna ständiga blodgivning skulle den dö. Människorna som föddes i staden var färre än de som dog där.
Den väntade på honom, staden som så länge funnits i hans drömmar.
ur Mina drömmars stad
Nu händer det ganska ofta att jag hoppar på tåget och drar en helg till Stockholm. Det kan jag tacka bokbloggandet för. Tidigare var vår huvudstad en plats som inte var verklig. Istället var det ett litterärt Stockholm som var min bild av staden. Det Stockholm som Per Anders Fogelström skriver om. Staden med murar som många tog sig in i och sedan inte lämnade. Resor gick inte lika smidigt då som nu och en flytt till huvudstaden var en flytt för evigt.
Per Anders Fogelström föddes 22 augusti 1917 i Stockholm och skulle alltså ha fyllt 100 år imorgon om han fått leva. För att fira börjar vi diskutera Mina drömmars stad i Kulturkollo läser. Om du inte redan är en del av gruppen på Facebook är du mer än välkommen att hänga på.
Just Mina drömmars stad är en av de böcker jag läst flest gånger. Första gången jag läste serien var jag inte mer än tio eller elva. Jag hittade den i bokhyllan på landet och hade inget bättre för mig än att läsa. Länge läste jag om serien varje sommar, men nu var det ett tag sedan jag läste den. Förutom första delen då, som jag läst om inför Kulturkollo läser. Nu läste jag med en karta över Stockholm framför mig, för att försöka följa med också rent geografiskt. Det visade sig dock lättare sagt än gjort.
1985 genomfördes en namnrevision i Stockholm och många gator bytte då namn. Det är därför inte självklart att hitta rätt i den värld som tillhörde Henning och hans samtida. A.R. Lundgren gjorde en karta som visade det gamla Stockholm, med gatunamnen som gällde före 1885. Det är den som legat till grund för Stadsmuseets karta ”Vägvisare till Henning och Lottens Söder 1860-1893”, som ritades av Andreas Ribbung 2002. Där finns mycket information om de platser som nämns i Mina drömmars stad. 1970 kom också Stad i bild: en Stockholmskrönika 1860-1970 där Per Anders Fogelström illustrerar platserna i Stadserien och ger oss de bilder och kartor som behövs för att få en riktig bild av det Stockholm som fanns då.
Per Anders Fogelströms Stockholm var främst Söder, då en fattig stadsdel i utkanten av staden. Han växte själv upp vid Vita bergen och det var där Henning, Lotten, Matilda och Tummen skaffade sitt lilla hus på Åsöberget. Adressen var då Bondegatan 17, nu Åsögatan. De flyttade in 1867 och fick några lyckliga år. Fattigdomen var ständigt närvarande, men det som alltid imponerar mig när jag läser om dessa fyra är drivkraften att göra något bra av sitt liv oavsett förutsättningar.
Boken inleds 1860 då huvudpersonen Henning, då 15 år gammal, kommer till Stockholm. Han ska skapa sig ett liv värt namnet och i huvudstaden hoppas han få en möjlighet att göra det. Tjugo år senare är han redan utsliten och när boken slutar 1880 finns han inte mer. Pojken som drömde om staden som väntade blev en man som utmattad föll ihop i trapporna på Tjärhofs tvärgränd. En av stadens offer kan tyckas, men hans familj levde vidare och fick kanske ett bättre liv än de fått på annan plats.
