av 
Bara ett par veckor efter att jag varit temageneral för veckan om det brittiska imperiet här på kollot råkade jag stöta på den här boken på jobbet: Up & down stairs: livet på engelska slott och herresäten i verkligheten av Jeremy Musson. Synnerligen dålig tajming, det där – nu har jag nämligen umgåtts med denna bok i småportioner över sommaren, men det var ju då jag skulle skrivit om den? Nåväl – detta är en guldgruva för alla oss som fascineras av detta uppe-och-nere i de stora engelska husen, detta att husen har trappor som är stora, putsade, fina och används av Familjen Som Bor I Huset Och Deras Gäster, samt trappor som är smalare, i trä, och går från längst bort i korridoren direkt till köket eller tvättstugan eller till Specialrummet Som Används För Att Plocka Fasaner, eller Skoputsarrummet och som används av De Som Också Bor I Huset men som inte räknas till familjen eftersom de är tjänstefolket. De där klockorna som ringer när någon i Familjen kallar på tjänstefolket, och i vilket rum de vill ha hjälp. Uppställningen av tjänstefolket, i rangordning, vid yttertrappan vid välkomnanden och avsked. Uniformerna. Perukerna. Det gigantiska jobbet med att sköta ett sådant där stort hus.
Boken är inte skönlitterär, utan skriven utifrån riktiga brev, dagböcker, räkenskapsböcker… här hörs verkliga människor, och här kan det läsas om exakt hur många gånger det behövde rakas ur aska ur eldstäder, bäras kol och tömma slaskhinkar. Det är vardaglig verklighet, från medeltid till nutid, och jag är totalt fascinerad.
