av 
Den magiska slumpen att hitta en oförglömlig bok i en bod på Öland när man är där på sommarsemester med familjen. 
Att hitta den, redan då vara fascinerad av pest* och sånt festligt och faktiskt köpa den. Att slänga sig över den och läsa järnet hela semesterveckan och sen aldrig glömma de där magiska tidsresorna. Att där någonstans, tack vare den boken, inse att det är historiska romaner som är min grej. Kanske var det till och med där jag kände att historia var min grej. Jag tycker om att tänka att det var de där tidsresande historikerna i Connie Willis moderna klassiker (som jag på omslaget misstog för någon sorts kärleksgrejs) som fick mig att vilja bli historiker. I år läser jag om Domedagsboken, och den håller än.
*Sugen på mer pestläsningsinspiration? Läs i så fall min recension av Tiden är inte än, inlägget om vad som hände sen och vad jag tyckte om boken som folk började hävda var bättre än Domedagsboken.
Åh, den är så bra! Tänkte att jag skulle läsa fler ur Willis serie. 🙂
Jag har läst bok tre i serien också och den är bra men på ett annat sätt (den utspelar sig under andra världskriget), tänker ge mig på del två nu efter omläsningen av denna och sen fjärde.
Jag gillar att du kan skriva att det är din ”min första och största pestskildringskärlek”. Att det liksom finns flera. 😉
Det är något alldeles särskilt med pestskildringar ändå 😉