av 
”Liv, jag förstår dig inte.”
För något år sedan läste jag om Doktor Glas av Hjalmar Söderberg. Omläsningar kan vara spännande att göra, fast då tänker jag mer på hur de visar att läsaren själv förändras. Att som medelålders läsa om en bok man älskade som tonåring kan vara rätt vanskligt – helt plötsligt kanske man ser hur platt den är? Förutsägbar? Tråkiga, långa miljöbeskrivningar? Och det där som svepte med en första gången, som fick en att läsa i rasande fart och gråta eller bli så glad… det är inte lika spännande längre eftersom livet har förändrat en själv.
Doktor Glas tyckte jag inte alls om att läsa när jag var sisådär 17 år och läste den eftersom min svensklärare sade åt mig att göra det. Jag tyckte den var tråkig, och doktor Glas själv himla gnällig, och det verkade tråkigt i Stockholm, och kunde han inte bara låta bli att bry sig om den där Helga?
Men den här gången jag läste? Åh, som jag älskade den! Boken är precis den samma, men dryga trettio års liv efter den första läsningen har förändrat mig till någon helt annan. Och nu tog jag till mig denne doktor Glas och hans livsfunderingar, älskade Söderbergs språk, Stockholmsmiljön och alltihop. Doktor Glas är numera en av mina absoluta favoritböcker.
Ska man skriva om Doktor Glas måste det ske med ett citat. Så är det bara. Men jag väljer inte det där fina ”man vill bli älskad…” som nog är det mest kända, utan ett annat där Söderberg gör något så fasligt som att kalla den heliga svenska skärgården för ”kalops”, plus att jag känner igen mig själv så väldigt i det där att inte tycka om vare sig bekanta eller villor…
”Egentligen var jag också bortbjuden till bekanta på en villa i skärgården; men jag kände ingen lust. Jag tycker inte så mycket om varken bekanta eller villor eller skärgården. Framför allt inte skärgården. Ett landskap hackat till kalops. Små holmar, små vatten, små bergknallar och små mariga träd. Ett blekt och fattigt landskap, kallt i färgen, mest grått och blått, och likväl inte fattigt nog att äga ödslighetens storhet.”
Jag har bara läst boken en enda gång, säkert alldeles för ung, men sen har jag sett den uppsatt på olika scener flera gånger. Krister Henriksson på Stadsteatern minns jag som mycket bra. Spännande med böcker som funkar både att läsa och på scen!
Om jag är usel på att komma iväg för att se filmatiseringar av böcker jag läst så är jag ännu sämre på att komma iväg och se dramatiseringar av dem på scenen… Synd, faktiskt, för de få gånger jag faktiskt har gjort det har jag gillat det en hel del. Doktor Glas kan jag tänka mig blir bra på scen, så jag borde försöka se den någon gång när möjlighet ges.
Jag gillar verkligen Doktor Glas också. Tycker dessutom att den utgåvan är otroligt snygg. 🙂
Jag med!
Jag gillar både Doktor Glas och spinn off-böckerna Gregorius och Jag, Helga.
Jag har inte läst de två spinn off-böckerna – jag kanske ska ge dem en chans?
Framför allt Gregorius!