Harry Potter och de vises sten #dennadagenbok

Samma dag som vi påbörjade den här sommarens boktipsarprojekt, den 26 juni, firade man över hela världen (inklusive facebook) att det är 20 år sedan den första boken om Harry Potter kom ut. Min plan var egentligen att skriva någonting om saken då men vattkoppor och annat elände kom i vägen. Böckerna om den unge trollkarlen och hans vänner har följt mig under många år och jag är inte ensam om att ha ett speciellt förhållande till dem. Vad som däremot är nytt tänkte jag skriva om nu. Jag har inte läst den illustrerade utgåvan tidigare och min plan ända sedan jag fick barn har varit att börja läsa dem igen i den versionen när min lille pocket fyllt 6 år.

Nu slumpade det sig så att två veckor innan midsommar så fick jag bältros. Hela den här våren har vår familj egentligen varit sjuk i diverse olika sjukdomar. I samband med detta började min pojke tjata om att han ville se första filmen om Harry Potter, vilket jag egentligen tyckte att han var lite för liten för. Eftersom jag var sjuk ville jag dock gärna ha lite tröst och vi körde på ändå. Jag satt naturligtvis med hela tiden, förklarade vad som hände och pausade när det var läskigt och pratade. Inte den mest rofyllda tittning direkt, men vad gör det. Jag var beredd på att stänga av hela tiden för att han skulle tycka att det var tråkigt eller otäckt men han engagerade sig som aldrig förr! Han skrattade och hoppade och hejade under Quidditchmatchen och blev förstås rädd för ni-vet-vem.

Några dagar senare hände något annat och de följande veckorna fram till midsommar befann jag mig i ett bottenlöst hål av rädsla för att knutorna jag kände skulle vara det jag befarade. Nu var det inte så och jag är fortfarande otroligt tacksam över att få ha vardagen kvar. Men under de veckorna tjatade pocketen om och om igen om att han ville börja läsa om Harry Potter så vi plockade helt enkelt fram den här. Visst har jag fått förklara mycket och skriva om meningar och ord ibland, men han har ihärdigt hållit i och fortsatt tjata om att han vill läsa trots att jag trodde att 4 år var på tok för litet. Men vill han så vem är jag att undanhålla honom Hogwarts.

Nu blev det här inte något regelrätt boktips kanske men en historia om hur mitt förhållande till HP tog sig ytterligare en sväng. Och jag är övertygad om att vi kommer att läsa den igen om ett par år. Då som nu, kommer jag förmodligen fortfarande förknippa den med sommar och tröst men numera även med min 4-åring, som aldrig kommer att vara lika liten igen.