Ett rum med utsikt #dennadagenbok

Denna sommar skulle inte vara komplett om jag inte skrev om ”Ett rum med utsikt” av E M Forster. En bok som gravt underskattats som enbart ”romantiskt” i mina ögon. Den handlar i mångt och mycket om rädsla och om mod, faktiskt. Jag måste ha sett filmatiseringen 20-30 gånger sedan jag var barn vid det här laget och läst boken på både svenska och engelska ett flertal tillfällen. Det är en sådan där tröstbok som jag gärna plockar upp när livet är jobbigt och jag behöver hålla någon i handen. Dessutom tar jag alltid fram den när min längtan till Florens blir för stark. Den handlar om den unga flickan Lucy som reser till Italien med sitt ”förkläde” Charlotte för att bilda sig och turista. I Florens träffar hon en ung man (George) från en annan samhällsklass och mot sin vilja förälskar de sig. Hon vägrar dock erkänna det, även för sig själv och istället formar hon en förbindelse med den betydligt mer tillbakahållna Cecil som dessutom skulle bli ett steg uppåt vad gäller social position. Tillbaka i England förlovar de sig men genom ödet nyck så träffas Lucy och George igen.

Sociala konventioner och om att våga. Och om att våga ge sig hän till kärleken trots att det kan vara det mest läskiga och utlämnande som finns. Och Florens. Den här boken är ensamt ansvarig för att jag längtade efter att resa till Italien som barn och tonåring och när jag sedan gjorde det med min blivande man så blev jag faktiskt ännu mer förälskad än jag varit tidigare. Många år senare gifte vi oss också i Florens och bodde då faktiskt i ”rummet.” Det faktiska rummet från filmen, men som i verkligheten har en helt annan utsikt. Det var också på det hotellet vi hade vår bröllopsfest. Jag rekommenderar alla att inleda en kärleksaffär med en stad. Det är helt klart värt det.