av 
Tjänarinnans berättelse är väl en bok som väldigt många läst nu på sistone. Och här i Sverige får den kanske ännu ett uppsving när den kommer i nyöversättning i höst, äntligen!
Jag har kämpat med tv-serien under våren och sommaren, den är så fruktansvärt bra, men med betoning på fruktansvärt.
Boken kämpade jag aldrig med, men när jag läste den 2011 kastades jag faktiskt in i någon sorts existentiell kris. Jag var feminist långt innan dess, men något hände i mig när jag läste om Offred. Jag kände vad det innebär att vara kvinna på ett nytt sätt. Jag kände i kroppen det livsnödvändiga i att vara feminist. För att det är kroppen som är det som gör oss utsatta och starka. Tjänarinnans berättelse är i mångt och mycket en bok om kvinnokroppar och vad som kan göras med dem (vad som kan göras mot dem, men också hur de kan användas för att slå sig fri). När jag la ifrån mig boken var jag sjukt arg. Alltså så arg att min man och jag fick ha ett litet samtal nu i våras om jag verkligen skulle se tv-serien och riskera att jag blev så heligt förbannad på hela manligheten igen. Det har gått bra. Den här gången blev jag mer ledsen och rädd än arg, vilket verkligen inte är en bra grej. Det är ett bevis på att världen är mer skev nu än den var när jag hängde med Offred senast.
Det låter verkligen läskigt. Jag har varken läst boken eller sett serien, och det har just att göra med att jag uppriktigt sagt är rädd för ämnet. I så stora delar av världen närmar sig detta en faktisk vardag och jag tycker inte om att tänka på skörheten i det vi ändå har uppnått i den här skyddade vrån på jordklotet. Jag är livrädd framförallt för att min dotter ska gå en mer och mer skrämmande framtid till mötes och att vi i Sverige inte längre ska gå framåt, utan bakåt i den sociala utvecklingen.
Ja, det är verkligen obehagligt och skrämmande och boken är sorgligt mycket närmare vår västerländska verklighet idag än när den skrevs. Jag upplevde förstås en stark rädsla när jag läste, men framförallt ändå en vrede så stark att den gav mig energi att orka hantera rädslan och våga tro att vi inte ska hamna där, att vi är många som vill en bättre framtid för våra döttrar och söner. När det gäller tv-serien så känner jag att den nästan slukar mig, kanske är det en mer långsiktig process att få energi och kamplust ur den 😉
Nu har jag äntligen läst boken och jag ÄLSKADE den! Ja, helt fruktansvärt alltihop, men hjälp så välskrivet, uppslukande och spännande! Bästa boken jag läst sedan Björnstad. Nu ska jag ge mig på serien också.
Kul att du tog tag i den, den är ju en utmaning helt klart men full av belöningar när man orkar.