av 
Det är något alldeles särskilt med mig och uppväxtskildringar. Jag är helt enkelt väldigt svag för välskrivna berättelser om unga flickor som blir unga kvinnor. Är de sedan så fantastiska som Lila Hibiskus av Chimamanda Ngozi Adichie så vet jag att jag med säkerhet kan rekommendera till alla. Den utspelar sig i Nigeria under sjuttiotalet och diskuterar de regler och den makt som finns både i religion och inom familjen. Jag minns den som en ganska otäck skildring av hur en tyrannisk far i religionens namn håller hela sin familj i ett stenhårt grepp. Fadern har svårt att känna sig riktigt välkommen in i den nya moderna världen och tar överdrivet avstånd från sin egen fars traditionella sätt att leva bland annat genom en nitisk och regelfylld religiositet. När barnen räddas till sin faster visar hon på en framkomlig väg där både traditioner och utveckling ryms. Kambili, flickan som berättar historien, är i början av boken ett ganska naivt barn och växer upp till en självständigare ungdom och det är den utvecklingen som har stannat kvar allra bäst i mitt minne. Läs!
Och har ni missat någon annan av Chimamanda Ngozi Adichies texter så läs dem också. Eller varför inte titta på hennes TED-talks. Hon är grymt bra! 
