av 
Den andra juli är det så min tur att skriva något om en bok som betytt väldigt mycket för mig. Jag har valt att lyfta fram den första kapitelbok som jag och min son läste ihop. Efter att ha försökt med diverse olika för åldern anpassade titlar och helt gått bet, så valde sonen tillslut, helt själv, boken om Emil i Lönneberga. Min lilla treåring satt alltså andäktigt och lyssnade igenom första, andra och tredje boken om Emil, den lille busungen i Katthult. Ibland ställde han frågor, oftast satt han bara tyst. Ibland kom det små kommentarer som ”jag vill också ha en häst, men inte en som heter Lukas, som fröken på dagis”. Efter böckerna om Emil ville han direkt gå vidare till Pippi men det blev för svårt. Man hade ju kunnat tro att alla svåra ord i böckerna om Emil skulle göra dem svårare, men handlingen är nog enklare där trots allt. Och det Pippi gör går ju liksom inte alltid att förklara logiskt så sedan dröjde det flera månader innan vi tog fram ytterligare en tjockis i bokhyllan istället för alla älskade bilderböcker. Jag älskade böckerna om Emil tidigare också, men nu kommer de alltid ha en speciell plats i hjärtat.
