Kulturkoll

Så himla festlig är inte jag, eller?

Fannyav Fanny

helena-top

Ju äldre jag blir, ju tydligare framträder min högst ambivalenta personlighet. Skulle jag säga högt att jag är tämligen introvert, så skulle säkert en del av min bekantskapskrets skratta i förvånat förvirring och några skulle nicka instämmande introvert. För jag är liksom båda delarna. När jag var yngre var jag väldigt blyg och jag har alltid känt mig besvärad i sociala sammanhang – visste liksom inte vart och hur jag skulle bete mig och/eller satt med känslan att jag sagt fel sak vid fel tillfälle. Så ”better safe than sorry” och sitt tyst på din stol och invänta den socialt accepterade timmen för hemgång. Andra känner mig istället som den som spontant ställer mig upp och håller tal eller drar ett högst opassande skämt och njuter av det. Jag är både och, vilket som, vilket kan kännas något förvirrande själv. Jag vet inte själv innan festen vilken Fanny som kommer att dyka upp.

I mitt sökande efter material inför veckans inlägg snubblade jag dock över den perfekta temafesten: the silent reading party. Man bjuder helt enkelt in till ett läsparty där gästerna läser under en begränsad tid. Det ser i stort sett ut som vilken bjudning som helst med mat och vin eller vad man nu föredrar. Det enda som skiljer är den sociala biten – du får helt enkelt inte prata. Det perfekta partyt! Eller?! Det beror visserligen på vilken Fanny som kommer; den introverta Fanny skulle passa perfekt och kamouflera sig själv in i tystnaden, medan den extroverta Fanny skulle nog inte kunna låta bli att prata och hon skulle nog inte kunna låta bli att trotsa reglerna och peta på grannen.

Bild: BIld av Joseph Redfield Nino från Pixabay

Fanny

Boknörd som antingen läser hela tiden eller inte alls. Jag läser gärna om mörker och elände och såväl i roman- som novellform. Försöker emellanåt att utmana min litterära säkerhetszon, men lyckas inte alltid.

Visa alla inlägg av Fanny →

Du kanske också gillar

https://flic.kr/p/bydXSa

Fanny listar eländes elände

Kvinnor, makt och vanmakt – veckans tema!

Kulturkollo recenserar v. 45 2016

10 svar på “Så himla festlig är inte jag, eller?”

    1. Haha ja, min syster läste dock inlägget och hävdade att jag absolut inte var blygt som barn – tvärtom – men vi kunde konstatera att något hände med den extroverta sidan när man började i skolan.

  2. Hög igenkänningsfaktor. En del är helt enkelt inga partylejon. Tycker det är bäst med en träff med 1-3 personer åt gången. Gillar att samtala med människor som klarar att lyssna. Också.

    1. Nej det är sant. Jag kan dock vara både och, vilket kan vara lite jobbigt – svårt att välja bort sammanhang då. 🙂

  3. Jag känner igen mig! För nåt år sen snubblade jag över ett begrepp som äntligen förklarade min personlighet ”extroverted introvert”. Innan hade jag tänkt att det kanske var nåt fel på mig som ibland bara ville lägga mig under en filt utan att prata med någon. När jag läste den här artikeln var det som om allting föll på plats! Jag kände igen mig i nästan allting! Kanske du också gör det? http://introvertspring.com/6-signs-youre-an-extroverted-introvert/

    Och såna där bokläsarpartyn… jag, min syster och en annan släkting hade typ såna när vi var små. Men vu socialiserade lite emellanåt och hade små recensioner/referat av vad vi läst. Kanske borde införa det i mitt vuxna liv också!

  4. Känner igen! Kan vara social och prata med nästan vem som helst ibland, och ibland knappt vilja prata med familjen. Måste kolla upp extrovert introvert.

Kommentarer är stängda.