av 
Kort om sånt som hände 1917: Världskrig. Rysk revolution. Hungerkravaller. Kafferansonering.
Eftersom jag som (förvisso inte längre praktiserande men ändå) historiker när ett djupt intresse för de stora och vardagliga aspekterna av livet i förgången tid lyfter jag redan så här i början av veckan den brännande frågan – hur i hela friden förväntades folk orka med allt annat elände när de inte fick börja dagen med en kopp kaffe?
Själv började jag dricka kaffe som 32-åring, det var avhandlingen som tvingade mig. Nu är jag fast, kommer aldrig lyckas slita mig loss och är väl inte så intresserad av det heller. Jag dricker två koppar kaffe om dagen, inte mer (då brakar magen ihop), men de kopparna är livsviktiga. Och så får vi inte glömma vikten av ritualen, i alla fall när det kommer till kvällskaffet. Förmiddagsmuggen kan intas med kollegorna på jobbet eller hemma på schäslongen, det är liksom ingen skillnad på effekten. Men kvällskoppen måste drickas efter middagen, med make och samtal, annars är det nästan ogjort. En ensam kopp kvällskaffe i soffan går förstås också ner, men det är långt ifrån detsamma.
Hur klarar sig folk utan kaffe? Tja, fråga mig, jag vet 😉
Såg på Wikipedia att befolkningen fick tilldelat 100 g ranson per person till julen iaf. Kaffe och potatis till folket!