Oh, look! A book!

Vår bokhylla därhemma är inte bara platsen för alldeles för många böcker (nä, jag vet, det kan aldrig bli för många böcker, men ”alldeles för många böcker” som i ”antal böcker den här bokhyllan var designad för”, tänk dubbla rader, vingliga boktravar staplade ovanpå bokraderna och böcker som ligger i travar i bokhyllans omedelbara närhet pga fick inte plats i den)… (var var jag?)(får lära mig sluta missbruka parenteser) och platsen dit barnens slöjdalster färdas för att dö utan är också viloplats för en del av mina havererade hobbyprojekt. (ja, snart sprängs den. Bokhyllan, alltså.)(vi har ett litet hus och bokhyllan är en bra förvaringsplats, OK?)

Där kan man bland annat hitta en liten hög med fina, noggrant utvalda målarböcker för vuxna. Blommor, fantasyskogar och vad det nu är, tillsammans med inte mindre än tre olika förpackningar pennor i mängder av färger, dyra pennor särskilt bra till just den sortens målarböcker. I målarböckerna kan två, möjligen tre av bilderna ses ifyllda. Resten är fortfarande svartvita.

Vad hände? Eh, jo, det var väl mysigt och så? Men jag fick lite ont i axeln av det där sittandet med pennor. Och så lyssnade jag på ljudbok under tiden, och kom ihåg hur mysigt det kunde vara att lyssna på ljudbok. Och hur himla spännande ljudboken ifråga var. Och… hade det inte varit lite skönare för axeln, fötterna och själen om jag gick ut på en promenad längs med vägarna i stället och lyssnade på ljudboken där? Jodå. Målarböckerna till hyllan, hörlurarna i öronen, skönaste skorna på. Ut.

Man kan i bokhyllan också (ja, skratta ni som känner mig) hitta en hög med brodyrduk, tillsammans med några särskilda garner för ändamålet. Inte ett enda stygn är taget.

Vad hände? Brodyrgrejset bor i bokhyllan, right? Detta: ”Oh, look! A book!”

I bokhyllans omedelbara närhet bor för närvarande en hög med notböcker för piano. Jag skulle hitta en särskild notbok åt en låntagare på jobbet, och råkade få lite feeling när jag ändå stod vid den hyllan och plockade några åt mig själv också. Jag spelade piano innan jag blev vuxen, har sedan dess fått uppflammande perioder när jag spelar piano, och vi har ett piano ståendes i en hörna och jag tänker alltid, alltid att ”nämen vad synd att det står där helt dammigt och jag borde ju spela lite oftare och varför gör jag inte det??”

Vad hände? Jo, bredvid pianot står min läsfåtölj. Och ”visst ska jag sätta mig och spela piano en stund i kväll… jag ska bara läsa färdigt det här kapitlet”.

Inte i bokhyllan (thank God) utan i stället längst bak längst underst i min garderob står min symaskin. En period i mitt liv sydde jag kläder, och blev helt förundrad över mig själv att jag lyckades sy ihop en kavaj komplett med foder, axelvaddar, ficklock och allt, eller klänningar och koftor i jerseytyg som jag faktiskt använde.

Vad hände? Barn hände. Lediga kvällar och egna stunder försvann för en tid. Hus inträffade. Symaskinen skulle tillfälligt bo i garderoben tills en bra syplats kunde inredas. Någon gång. Hehehe.

Och det där huset som inträffade (som är så litet, snett och vint att endast en vägg är stor och rak nog att kunna härbärgera en bokhylla) var försett med en trädgård. En liten trädgård, medges, men en trädgård fylld av möjligheter. Den skulle förändras! Fyllas med färger och fantastiska klättrande blommande saker! Bli en oas och en plats fylld av under, vattenporl och stilla ro! Erbjuda små, fina läsplatser med vackra, växande ting att se på när blicken lyftes från boksidan.

Vad hände? Jamen ärligt, jag vet inte? Ogräs? Livet? Eller, bara det i mitt liv så alldeles vanliga ”Oh, look! A book!”? Jag blev aldrig någon entusiastisk trädgårdsfantast med de vackra rabatterna och smaragdgröna gräsmattorna runt mitt hus. I stället blev jag någon som sitter i en solstol i skuggan av den risiga syrenhäcken och … läser.