Viktoria listar: medial magsjuka

Jag hade från början tänkt att jag skulle skriva om något helt annat men efter att ha spenderat en hel vecka, instängd i ett hus, med två barn, två hinkar och en flaska klorin så existerat det helt enkelt inget annat i mitt huvud. Det skulle möjligen vara det där andra då, som också brukar vara resultatet av magsjuka. Ett tag trodde jag att jag var på väg att förvandlas till Den galne hattmakarens och Lady Macbeths okända kusin. ”Bort fördömda fläck”.

Så den här veckan tänker jag framför allt inte skriva om dålig stämning, jag tänker skapa den. För att alla riktigt ska förstå hur bra de har det kommer jag här ge en lista på scener och personer jag kommit att tänka på medan jag fyllt tvättmaskinen för 50:e ggn. Jag ger er:

Topp fem kräkningar i populärkulturen!

1. Och först ut har vi en klassiker som jag inte klarat av att se en enda gång sedan jag för första gången såg den här filmen för en 20 år sedan eller så. Monty Pythons Meningen med livet innehåller den där scenen ni vet, med en rejält storväxt man på restaurang. Och som bokstavligt talat tar en tugga för mycket.

2. Kräk-Eva. Den här listan skulle inte vara komplett utan henne. Tänk att det är 10 ÅR SEDAN Eva Nazemson hade så svår mensvärk att hon kräktes i TV.

3. Bridesmaides. Gud, jag skäms nästan för att erkänna det men jag har sett den här filmen mer än en gång… Och kan inte låta bli att skratta. Det är så himla låg humor men där, i brudklänningsbutiken, när ALLA är matförgiftade, inklusive bruden i tusen lager tyll. Gud, precis så där nära helvetet är det ju när man mår riktigt dåligt.

4. Stand by me. Ingen kommentar nödvändig egentligen. Fantastisk film. Förfärlig scen.

5. Och sist men inte minst, min personliga favorit. Pitch Perfect. En helt underbar film om en acapellagrupp som tävlar på nationell nivå. Och hur nerver kan få kroppen att fullständigt bryta ihop när man behöver det som minst. Om ni inte sett filmen så döm den inte pga den här scenen. Den är väl värd att ses ändå. Inte minst pga Anna Camp som vi känner igen från TV-serien True Blood, där hon spelar frun till en galen frikyrkopastor. Min personliga favorit i den här filmen, som kommer med en del tre senare i år (yeih!) är Elisabeth Banks som oväntat rolig kommentator.

Egentligen tycker jag oftast att det är plumpt och effektsökande med den här typen av scener på film. Jag kan dock se poängen när man vill förmedla precis hur mycket någon skäms el hur dåligt någon mår. Här kan vi prata Dålig Stämning. Det är ju verkligen mångas värsta mardröm, att kräkas offentligt. Dessutom tycker jag att det ligger något positivt i att även kvinnor numera kan vara äckliga på film, även om jag själv tycker det är rätt otrevligt att se oavsett vem som är upphovsman. Hoppas inte ni mår alltför illa där ute nu. För ni såg väl klippen, eller hoppade ni kanske över dem…? Trevlig helg!