Fatta hur mycket jag ogillar jobbig stämning! Vem gör inte det? Dålig stämning är naturligtvis alltid dålig stämning, men nu tänker jag särskilt på sånt där som har med jobbet att göra (och det som Anna skrev om igår är alldeles för nära hemmaplan för att ens ta in, men läsa boken ska jag förstås) och som jag ”tvingas” titta på. Som när Ove i Solsidan terroriserar sina arbetskamrater med att vara Ove. Hu!
The Office är, i min föreställningsvärld, så jobbigt att jag aldrig klarat av att se det. Bara jag ser en bild från den serien (originalengelska eller amerikanska, eller den svenska med nämnda Ove Sundberg) viks jag liksom dubbel i skam.
På senare tid har jag fallit totalt för två serier som är bitvis riktigt überjobbiga om jobb, men med en värme som får dem att bli överlevnadsbara och till och med oumbärliga. Arrested development är förvisso familjecentrerad, men den innehåller sjukt mycket jobbigt i kontorsmiljö också, eftersom den obegripligt förfärliga familjen Bluth har ett företag tillsammans. Parks and recreation är min nuvarande älsklingstittning och den är jobbig, men så skruvad och lågmäld att det faktiskt blivit min avkopplingstittning. Jag älskar att umgås med Leslie Knope och hennes kollegor på parkförvaltningen i Pawnee!
Varning! Jag avslutar med en jobbigt kul scen från Arrested development där det blir mycket tydligt att det kan vara lite krångligt det där att ha ett företag med familjen: