Det är nåt visst med irländska mödrar…

Chicklit, feelgood, kvinnor som skriver för kvinnor – kort och gott underhållningslitteratur med fokus på relationer är något som irländska kvinnor är experter på.

Det finns en stark berättartradition på Irland. Kvinnor (och män) har i alla tider berättat historier för varandra. Historier om familjer, om klaner, om folktro och legender, som berättades på kvällarna framför brasans sken. Ofta berättades de här historierna av kringvandrande ”professionella” historieberättare, så kallade seanchaíthe.

Det har också legat ett starkt katolskt kyskhetstäcke över landet som censurerat omoraliska historier och filmer – t.ex. fick Borta med vinden inte visas på grund av den opassande förlossningsscenen (!). Och kanske är det de båda sakerna i kombination som ligger till grund för den stora framgång som kvinnliga irländska författare fått på senare år? Nu finns friheten och möjligheten att berätta om allt det där man tidigare var tvungen att smussla med. Och det finns många som vill lyssna och läsa!

För det är något visst med det irländska. Det skiljer sig från det brittiska – speciellt när man läser på originalspråk istället för översättning. Det är en helt annan rytm och ett helt annat språk än den brittiska eller amerikanska engelskan.

Det som också är utmärkande är mammorna. Åh dessa irländska mammor! Till exempel mammy Walsh i Marian Keyes böcker om just systrarna Walsh. Hon är urtypen för en irländsk mamma – knasig, kärleksfull, kvävande och väldigt rolig. Den dysfunktionella familjens överhuvud. Det finns nästan alltid en mamma av den här typen med i alla böcker.

Här kommer en lista med irländska kvinnliga författare värda att kolla in!

Maeve Binchy. Hon som startade allt kan man kanske säga. Hon blev den första kvinnliga irländska författaren att slå igenom stort – 40 miljoner böcker har hon sålt och är översatt till nästan 40 språk. Hon avled 2012.

Deirdre Purcell. Min första favorit, men jag har inte läst henne på många år. Jag minns att jag slukade alla hennes böcker på tidigt 90-tal. Om jag skulle gilla henne idag, det vet jag inte…

Marian Keyes. Hon som blivit synonym med chicklit-genren. Jag älskade hennes tidiga böcker, men nu på senare år har hon blivit mörkare och mörkare och det känns som att hennes författarskap förvandlats till en självterapi. Min favorit av Keyes böcker är  När Lucy Sullivan skulle gifta sig som också blev tv-serie.

Ciara Geraghty. Hon skriver med både humor och svärta, det blir varmt och fint och karaktärerna blir dina vänner.

Cecelia Ahern. Tycker jag egentligen skriver skit. Men hon har trots allt skrivit P.S I love you som blev en rätt så bra film. (=en film med Gerard Butler.)

Anna McPartlin. Jag har läst ett par av hennes böcker och det är ganska mycket svärta och tårar, stora livsfrågor, men alltid varmt och kärleksfullt.

Marita Conlin-McKenna. Mysigt, varmt och familjärt är kännetecknande för hennes böcker. Mer tant-lit än chick-lit.

Roisin Meaney. Jag har visserligen bara läst en av Meaneys böcker, The Things We Do For Love, och den gillade jag. Småmysig Conlin-McKenna-stil.