av 
Foto: Cato Lein
Det är bokmässa i Göteborg 2014 och jag sitter på golvet nära, nära. Mässans vanliga ljudnivå har extratillskott av Carl-Einar Häckner i montern bredvid som absolut vrålar ut sina skämt men jag, och ungefär 100 andra vi lutar oss fram och lyssnar på en lågmäld och underfundig man som sitter på en pall. Rakt upp och ned sitter han och berättar om Klingsor. Skrönornas nestor, med glimten i ögat och en pipa i kavajfickan. Att inte Torgny Lindgren behöver larma och göra sig till för att få människor att lyssna, det visste vi. Det visste alla vi som läst hans böcker. Med sin oefterhärmeliga och ganska omständliga berättarstil så har han trollbundit oss från första till sista sida. Extra fint är det att lyssna till hans böcker inlästa av honom själv, hans röst knarrar sig fram, orden är ofta både ålderdomliga och dialektala men alltid lekfulla. Glimten, och de stora frågorna samsas med pölsan – denna gåva till mänskligheten. Aldrig kan man vara riktigt säker på om det han just i stunden förtäljer är dagens sanning eller bara en underhållande vals. Ty
”Sanningen kan man både ha och mista, det handlar om att fylla tomrummet i medvetandet.”.
Tomt blir det efter Torgny Lindgren, vilken tur att hans böcker finns kvar. Lyssna gärna på hans sommarprogram också – det är fint!
