Vad läste vi då på 90-talet?

Det har varit mycket skrivande om tv och film den här veckan, och det kanske inte är så konstigt med tanke på hur tv-utbudet plötsligt mångdubblades för oss vanliga svenskar. Massor av nya tv-serier såg dagens ljus eller visades för första gången i svensk tv. Förutom ungdomsserierna så kom dagsåporna, tävlingsprogrammen, musikkanalerna, datingshower och talkshows. Inte så konstigt om vi förträngde våra bokhögar en del under det här decenniet.

Men läste, det gjorde vi förstås. Och när man tittar tillbaka – OJ så många bra böcker 90-talet gav oss ändå! Det här är några av 90-talets allra bästa eller mest minnesvärda.

Den hemliga historien av Donna Tartt, denna blivande kultklassiker kom ut 1992 och har satt sina spår i många skrivar- och läsarsjälar. Antingen vill man skriva en lika hypnotiserande debutroman, eller så vill man få en ny Tarttmagisk-läsupplevelse. Själv läste jag den inte förrän på 2000-talet så den är inte en del av mitt 90-tal.

Jag läste bland annat Anne Rices Vampyrkrönikan – och även om de första delarna kom ut redan på 1970-talet så blev de stora i och med att filmen En vampyrs bekännelse gick upp på bioduken 1994. (Och i ärlighetens namn är det i dag den filmen jag minns mer än själva böckerna.)

1994 kom Unni Drougges debutroman Jag, jag, jag och den blev en stor favorit hos mig. Nittiotalets generationsroman har den kallats. Det är sex, droger, punk och det är galet underhållande.

En av 90-talets, och ja men kanske till och med tidernas, bästa thriller kom ut 1993 och det är Scott Smiths En enkel plan. Det är en fantastisk historia, helt makalöst bra skriven. Den handlar om några män som hittar ett kraschat flygplan i skogarna med en stor summa pengar i en väska och bestämmer sig för att behålla pengarna. Girighet kontra ärlighet, klassiska ingredienser i en mörk och snårig historia. Det blev såklart film även av den här boken, och Scott Smith nominerades till en Oscar för bästa filmmanus. (Och som parentes blir jag smått prillig när jag ser att Smith faktiskt skrivit ännu en bok, 2006, Ruinerna, som sägs vara en klibbig, krypande djungelrysare.)

Dagboksromanerna var också stora på 90-talet. Jag tänker främst på Bridget Jones dagbok av Helen Fielding som kom ut 1998 och lade grunden till chick lit genren. Men jag minns också Adrian Moles dagböcker av Sue Townsend och Berts dagböcker av Anders Jacobsson och Sören Olsson. Även om de första böckerna kom ut på 1980-talet så levde dom i allra högsta grad under hela 90-talet också.

Sen får vi inte glömma bort Dirty weekend / En jävla helg av Helen Zahavi som kom ut 1991 och då blev mycket uppmärksammad. Zahavi anklagades för att vara mentalsjuk (av män såklart) men av andra hyllades hon och boken som befriande och feministisk. Romanen handlar om Bella som en morgon vaknar och har fått nog. Så hon går bananas med en hammare och mördar alla män som kommit i hennes väg och gjort henne illa. Offret tar makten och blir förövaren. Det är otäckt, och skruvat, men också roligt. Vill jag minnas. Undrar om den håller för en omläsning?