Vi pratar om kärlek och hat den här veckan. Mina kollegor har hittat många goda exempel på den där speciell kontrasten – eller kanske symbiosen – mellan kärlek och hat. Det sägs att Voltaire en gång sa: ”Den som inte kan hata kan inte heller älska.” Kanske är det så, jag vet inte säkert. Men så här i slutet av veckan väljer jag att låta kärlek få ta att steg framåt och avslutar temat med en kärleksdikt av en av mina favoritpoeter.
[quote]Den kommer fågelvägen,
och vi förstår,
att vi har inget val.
Vi måste ta emot den
som man tar emot en ängel,
som plötsligt landar
i vår tåredal,
vi måste ta emot den
som man tar emot en sägen
och tro med samma tro,
som barnet har.
Sådan är kärleken vi ville välja
– men hade inget val.
Bo Setterlind[/quote]
Bo Setterlin är bra, men i Candide lät Voltaire folk säga allt möjligt knasigt.
😉
Egentligen tycker jag inte att älska står i motsatsförhållande till hat, båda är starka känslor och ligger nog mer nära varandra än man tror. Motsatsen till älska måste ju vara likgiltighet… Däremot är jag av den alldeles bestämda åsikten att man inte kan älska någon annan om man inte älskar sig själv 🙂
Så sant!