2016 har i mångt och mycket varit ett förfärligt år och många människor kommer nog inte att vilja minnas det här året med värme. Mitt personliga år har dock varit kantat av så mycket lycka och glädje att det uppvägt all stress och alla problem i mitt liv. Vi har flyttat till större, renoverat och jag var visserligen sjukskriven ett kort tag men pga det som sedan gav mig sådan enorm lycka att inget kan mäta sig med det. Min lilla Pixi kom till världen i juni och sedan har livet bara varit finemang, faktiskt. Min enda personliga oro är att det ska ta slut. Att det är lite för bra för att kunna hålla i sig. Att det återspeglas i min lista är jag helt övertygad om då jag knappt läst något alls i jämförelse med tidigare år och även antalet kulturkonsumerande timmar har legat på en miniminivå. Här kommer den ändå, mitt år i en enda lång lista.
Årets mest oväntade: Roxanne Gay -Bad feminist. Nog för att jag trodde att jag skulle uppskatta den men att det skulle bli en sådan megahit! Jag rekommenderar den till nästan alla jag kan!
Årets klassiker: All things Shakespeare
Årets knock out: Elena Ferrante, bara läst de två första men har de två följande på engelska så när tiden infinner sig…
Årets kvinnokamp: Barnmorskeupproret. Tveklöst. Kämpa för 17!
Årets gråtfest: Mamma är bara lite trött av Sara Beischer. Mycket pga att jag kände så oerhört mycket igen mig i stora delar av första halvan.
Årets gapflabb: Måste säga att Jonas Karlssons God Jul, som vi läste här med Kulturkollo läser, var en riktig skrattfest.
Årets historiska: Anna Lihammers bok ”Där gryningen dröjer” visade sig vara en av de mest aktuella böckerna i år tillsammans med Set Mattssons ”Så länge min bror andas”, trots att båda är historiska romaner som utspelar sig under 30-talet.
Årets bilderbok: De fem skavankerna av Beatrice Alemanga. I alla fall den vi har läst flest gånger här hemma i år.
Årets dystopi: USA
Årets grafiska: Åh, Lilla Berlin! Ellen Ekman for president. Stort plus för de snygga tygkassarna på Bokmässan också, Bokälskare mot rasism.:
Årets utmaning: Att läsa överhuvudtaget med först gravidtrötthet och sedan en Pixi och en hel familj att bolla samtidigt.
Årets ögonöppnare: För min del var det nog Roxanne Gay som fick mig att inse hur många svarta faktiskt har det på ett mer praktiskt plan, inte bara teoretiskt. Läs Bad feminist.
Årets återseende: Carol Goodman kom med en ny litterär thriller! Äntligen är hon tillbaka. Inte på något sätt hennes bästa, men härligt att hon är på rätt väg igen.
Årets aldrig mer: 2016
Årets filmupplevelse: Måste säga två trots att jag varit på bio hela tre gånger i år… Macbeth i januari och Fantastic Beasts and where to find them!!
Årets kulturella höjdpunkt: Kan man säga annat än Bokmässan? Alla underbara människor som kom och förgyllde bloggrummet och att jag fick ett foto ihop med Mhairi McFarlane.
Årets lyckopiller: Med tanke på att jag emellanåt kallar min dotter för Prozac på skoj, dvs faktiskt ett lyckopiller, så är jag rädd att jag får upprepa mig och bli lite sentimental. Hon är verkligen just det. Ett piller fullt av lycka.
Årets skandal: Take your pick… Finns ju en del att ta av i år..
Årets förlag: Mirando Bokförlag som gett ut de tveklöst finaste bilderböckerna i år.
Årets pristagare: Haha, Bob Dylan ändå. Vilket himla prat om en pristagare är värdig eller inte, snorkig eller inte, kommer eller inte…
Årets scen: Har inte lyckats komma iväg och har heller inte biljetter men jag MÅSTE ju se ”The cursed child” i London.
Årets konstupplevelse: Varit ett väldigt konstfattigt år för min del i år. Om man drar konstupplevelse väldigt långt och tänker utställning så skulle nog min lille kille i alla fall säga Pettson och Findus-utställningen i Lund som vi besökt tre gånger på allmän begäran.
Årets TV-serie: För min del får jag säga Stranger Things. Längtar efter nästa säsong!
Årets titel: Inte läst den själv men älskar titeln på ”Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske” av Emmy Abrahamson
Årets låt: Enligt spotify är det Run the wold (Girls) med Beyoncé och High by the beach med Lana del Rey, som jag lyssnade på säkert 100 gånger när jag hade värkar (japp, mycket info i den meningen, men den hade rätt rytm). Bland årets låtar dominerar Play och sedan repeat med Veronica Maggio.