Anna listar 2016

Då är det dags att såhär summera årets kulturupplevelser. Konst, film, musik och teater har varit ovanligt skralt för mig men läsandet har flutit på i vanlig takt. Finaste stunden av alla är nog ändå boksamtalet med Kim Thúy på mässan, det är ett minne för livet. Några andra små nedslag från läsåret 2016:

Årets mest oväntade: Glöm mig av Alex Schulman. Han kan ju faktiskt skriva.
Årets klassiker: Annie John av Jamaica Kincaid. Att lyssna till Jamaica Kincaid på Sthlm Lit var underbart.
Årets knock out: Störst av allt av Malin Persson Giolito. Borde varit nominerad till Augustpriset.
Årets kvinnokamp och årets klasskamp: Miira av Eija Hetekivi Olsson. Språket, ilskan och revanschlusten!
Årets memoarer: Riktiga Elsie av Elsi Johansson. Innerligt, äkta om vägen till sitt författarskap.  En röst från en av de sista nu levande arbetarförfattarna.
Årets historiska: 1947 av Elisabeth Åsbrink. Tänk att då och nu kan vara så sammanlänkade.
Årets obehagligaste: Berättelsen om ett äktenskap av Geir Gulliksen. Man kunde ju inte andas en enda gång genom hela romanen. Man vet att det kommer att gå åt h-e och man kan inget göra.
Årets nya bekantskap: Sorgen bär fjäderdräkt av Max Porter. En bok som totalt knockar läsaren med sitt språk och sin sorg.

Årets utmaning: Som alla år, att medvetet välja och läsa texter från alla världsdelar. Ett OK år med författare från 38 olika länder men det kan bli fler nästa år.
Årets ögonöppnare: Skotten i Köpenhamn av Niklas Orrenius. Yttrandefrihet, konst och politik berättat så att man inte kan sluta läsa.
Årets återseende: En gud i spillror av Kate Atkinson. Årets bästa roman?
Årets kulturella höjdpunkt: Louisiana literature, Sigtuna litteraturfestival, Bokmässan, Stockholm Literature och Augustgalan. Vilken bokhöst!
Årets magplask: Nobelpriset i litteratur till Bob Dylan. No comments.
Årets kan-inte-släppa-den: De oroliga av Linn Ullman som jag rekommenderar till alla som jag möter.
Årets lyckopiller: Vi av Kim Thúy. Man bara njuter hela läsningen, bliss!
Årets debut: Flickorna av Emma Cline. Som hon skriver, drygt 25 år gammal. Otroligt.
Årets förlag: Sekwa i mitt hjärta. Alltid kvalitet, alltid läsvärt.
Årets pristagare: Lina Wolffs glädje på Augustgalan var inte att ta miste på. Romanen De polyglotta älskarna är förunderlig läsning.
Årets överskattade: Min fantastiska väninna av Elena Ferrante är en bra roman, men den har marknadsförts så hårt att man nästan tappat lusten på del tre i serien som kommer i januari.
Årets underskattade: De fördrivna av Negar Naseh förtjänar att vara med på alla åretsbästalistor.
Årets konstupplevelse: Resan till Bath i juni var fylld av upplevelser, att vandra runt i staden var som en konstupplevelse i sig.
Årets TV-serie: The Crown. Miljöerna, kostymerna och allt!
Årets titel: Jag har det rätt bekvämt men skulle kunna ha det lite bekvämare. Lydia Davis har de mest slående enradingar av dem alla. Läs!