av 
I en barnbok jag nyligen läste (IRL – Ilskan, Rädslan, Löftet av Maria Frensborg) citerades en diktstrof:
”du blir aldrig färdig och det är som det ska”
Jag kände vagt igen den, och letade snart rätt på hela dikten. Det är förstås Tomas Tranströmers Romanska bågar:
Romanska bågar
Inne i den väldiga romanska kyrkan
trängdes turisterna i halvmörkret.
Valv gapade bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande
piazzan tillsammans med Mr och Mrs Jones,
Herr Tanaka och Signora Sabatini,
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.Ur För levande och döda av Tomas Tranströmer (1989)
Och den där enda strofen om att aldrig bli färdig satte sig. Jag gick och funderade på den några dagar. Jag hade det stressigt just då, eller som alltid, men det var som att jag på något sätt kunde höja blicken och se mig själv utifrån: jag kommer ALDRIG att bli färdig, aldrig stryka det där sista på listan, aldrig ha gjort klart allt. Men att det är OK. Att det är så det ska vara. För tänk vad tråkigt det skulle vara då? Att vara färdig? Vad återstår?
Jag fick, och får fortfarande nu i de sista hysteriska veckorna före jul och årsskifte, tröst från detta. I stället för att stressa med det som måste bli klart och oroa dig för det som nog inte blir det: vila i stället i tanken att du blir aldrig färdig och det är som det ska.
En ny känsla. Att kunna gå hem med saker oavslutade, eftersom jag alltid kommer att gå hem med saker oavslutade. Eller att låta saker hemma ligga oavslutade och i stället njuta av det som finns just nu. Boken. Barnen. Det nybryggda kaffet. Det tända ljuset.
Det är som det ska.
Bild: My son explains life with this simple to-do list av Tom Ray (CC BY SA 2.0)
