Att leva med kriget inom sig

Att arbeta med nyanlända, som jag gjort i många år på gymnasiets Språkintroduktion, betyder att jag ofta kommer nära krig. Eller i alla fall människor som drabbats av krig. När vi startade en verksamhet för nyanlända elever 2008 kom de flesta av våra elever från Irak. De talade då om Syrien som ett av de bästa och tryggaste länderna i området, men sedan några år har läget förändrats totalt. De senaste veckorna har bilderna från Aleppo fastnat på mina näthinnor och jag har så extremt svårt att förstå hur någon kan leva där och att ingen protesterar ordentligt när vi i väst inte gör vårt yttersta för att hjälpa dem. Istället behöver mina elever som flytt hit inte bara kämpa med sina hemska erfarenheter och saknaden efter ett hem och en familj. De behöver också kämpa mot människor som tycker att de inte har rätt till ett tryggt liv här.

När övriga elever på gymnasiet söker upp de elever som flytt hit är det ofta flykten de vill tala om. Dessa historier är viktiga att sprida, men just idag ringer orden från en elev i öronen som handlar om att få vara någon annan än en flykting. Minnena av kriget och flykten finns inom honom och andra ändå. Mitt inlägg kommer därför inte handla om en flykt från Syrien, även om det finns personer i min närhet som flytt därifrån. Istället har jag samtalat med en elev om allt annat än krig och flykt. Visst hamnade vi i sorgen över att tala om den stad och det land som inte längre finns. De människor som försvunnit berörde vi däremot inte. De såren är fortfarande helt öppna. Ständigt lever de med kriget inom sig.

Jag kommer aldrig att glömma den här pojkens rädsla efter ett telefonsamtal som avbröts av ett bombregn. Någon timme senare fick de åter kontakt, men fram tills dess var hans oro ofattbar. Oron över de närstående som finns kvar och skulden över att inte vara där är många gånger omöjlig att bära. Jag kommer heller aldrig glömma den elev som blev så rädd för braket när snön föll från skolans tak, så att han utan att tveka försökte ta skydd under sin bänk. Rädslan är ständigt närvarande. Just då finns inga ord som räcker för att ge tröst, knappt senare heller och det är delvis därför jag varken vill eller kan skriva om det. Vad människor som befinner sig i krig, eller som flytt från krig bär med sig så mycket sorg och rädsla. Ibland kan det då vara skönt att få prata och tänka på något helt annat.

När någon med ett ytligt språk ska berätta något som upplevs som viktigt, blir det ofta svårare än vanligt att hitta orden. Vi pratar på en blandning av svenska och engelska, med arabiskan och google translate till hjälp. Det händer något med pojkens ögon när han berättar om sin stad, så som den var förut. Innan kriget, när han var ett barn och livet var bra mycket enklare på många sätt.

Min elev bodde med sin familj i Homs i västra Syrien. Det är en mycket gammal stad som fanns redan 2500 f.Kr. och Syriens tredje största. Det som utmärkte just Homs var den multireligiösa befolkningen. I staden fanns såväl moskéer som kyrkor och före kriget upplevde i alla fall min elev inga motsättningar. Å andra sidan var han barn då.

En plats som på många sätt är en symbol för Homs är Qala’at al-Hosn, som också kallas  Krak des Chevaliers är en korsfararborg från 1000-talet, en av de mest välbevarade byggnaderna från denna tid. I alla fall var det så innan kriget bröt ut. Nu har delar av borgen förstörts. Homs har också varit en pilgrimsdestination, då Johannes Döpares avhuggna huvud ska ha hittats där.

Många kommer säkert ihåg staden på grund av den massaker som genomfördes av regeringens styrkor i februari 2012. Över 300 människor dödades och någon månad senare ytterligare ett femtiotal. Annars är det mest Aleppo som står i fokus, där 270 000 är instängda, utan tillgång till vatten och där Assads och Rysslands styrkor nu verkar meja ner allt i sin väg.

Det här pratade vi ingenting om min elev och jag. Istället pratade vi om musik och poesi som haft stor betydelse i hans och många andra syriska människors liv. Den första han nämner är Nizar Qabbani, en poet vars dikter är populära och ofta används i skolundervisningen. Qabbani föddes i Damaskus 1923 och dog i London 1998. Han räknas som en av arabvärldens största poeter. En översättning av hans dikter till svenska med titeln Från nostalgisk kärlekspoet till diktare med orden som vapen, gavs ut 2008 av Tranan bokförlag. 

En annan känd poet är Sulaiman al Issa, som föddes i Antakya, i nuvarande Turkiet 1921. När området avskildes från Syrien och istället blev turkiskt flydde han med sin familj. Större delen av sitt liv levde han i Aleppo, där han arbetade som lärare och i senare bosatte han sig i Damaskus. Sin utbildning fick han dock i Bagdad. Al Issa satt fängslad i fler omgångar på grund av sina kontroversiella dikter. Al Issa dog 2013 och räknas även han till de största poeterna i regionen.

Vi talade också om musik. Kärlek är ett vanligt tema i populär sånger och en klassisk sångerska som ”alla” känner till är Asmahan. Hennes riktiga namn var Amal al-Atrash och hon var och är mycket populär. Asmahan föddes i Syrien 1919, men flyttade som barn till Egypten. Hon spelade in sin första skiva som 16-åring (eller 13-åring, hennes födelseår diskuteras) och förblev populär under många år. Hennes bror Farid al-Atrash var även han en känd sångare och de uppträdde även tillsammans.

1933 friade en av Asmahans kusiner och de gifte sig. Hon fick lova att ge upp sin karriär, han att de skulle bosätta sig i Damaskus. De skilde sig 1939 och då tog hon upp sin karriär igen. Några år senare reste hon tillbaka till Syrien och de gifte om sig, men det var inget lyckligt äktenskap. Asmahan dog i en bilolycka 1944 och det spreds en del rykten kring hennes död. Bland annat sägs det att hon var brittisk spion och att Gestapo skulle ha mördat henne, men vilken sanning som ligger i det är mycket oklart.

När det gäller mer modern musik är det ingen som slår Nassif Zeytoun, menar min elev. Denna sångare älskas av tjejerna och killarna vill vara som honom. Zeitoun vann dokusåpan Star Academy 2013och blev den första vinnaren från Syrien. Han är en verklig superstjärna och hans mesta kända låt Mesh Aam Tezbat Maae en riktig monsterhit.