Jag och en mig mycket närstående person är världsmästare i dagdrömmeri. På riktigt. Just nu varvar vi dagdrömmandet med läsning av den här för oss helt fantastiskt bra lämpade handboken, Dagdrömmaren av Ian McEwan:
Vi har inte läst färdigt boken än, vi måste ju ta det långsamt så vi hinner kontemplera och fantisera lite också. Men så här står det allra sist i prologen:
Och Peter själv lärde sig så småningom, att eftersom folk inte kan se vad som händer inne i ens huvud, så är det bäst att man talar om det för dem, om man vill att de ska förstå en. Så han började skriva ner en del av det som hände honom, när han tittade ut genom fönstret eller låg på rygg och tittade upp i himlen. När han blev stor blev han uppfinnare och författare och levde ett lyckligt liv.
Älsk! Anse er tipsade alla fellow dagdrömmare!