Årsbästalista för bokmässan 2016

Visst orkar ni med en årsbästalista för mässan också? Har rent av gått och väntat på en? Nu kör vi!

Årets mest oväntade – givetvis när Kim Thúy, som precis studsat (ja, hon studsar) in till bokbloggarrummet för Kulturkollos boksamtal om Vi, får syn på Kollo-Lottas fiskbensfläta och utbrister i ett förtjust pip: Oh, vilken fin fläta! Har du gjort den själv? Visa mig hur! Varpå hon sliter ur sin egen hårsnodd, skakar ur håret och låter Lotta visa henne fiskbensflätandets detaljer. Jag hann få upp kameran!

Notera vänligen att detta var FÖRE det alldeles kolossofialt fantastiska och intressanta boksamtalet, så vi hade inte allihop hunnit bli kära i Kim Thúy ännu. Men det var så här hon var, hela vägen, och går det annat än att bli totalt golvad av en sån person?

Så Årets mest fantastiska stund på Bokmässan måste förstås bli just det: Boksamtalet med Kim Thúy på söndagen. Wow!

Årets Haha – den här gången var det INTE jag! inträffade när jag åt lunch på Estrad, och min bordsgranne lade plastfickan med seminariekortet (ni vet, Bokmässehalsbandet) rätt ner i brunsåsen och fick sås på hela sig. Där satt jag nöjd bredvid och kände hur jag INTE hade gjort det där i år. Hur jag INTE luktade brunsås resten av dagen.

Årets Nu ska jag nog gå ner på golvet och kolla runt en stund… eller kanske inte när jag tänker efter inträffade väldigt tidigt. Typ redan strax efter torsdag lunch. Sådana som jag framlever bäst våra bokmässedagar i seminarierum och bokbloggarrum. Att bara ställa sig och titta ut över folkmyllret gjorde mig trött.

Årets Nu är vi rätt så himla oense om det här och vill egentligen skrika på varandra men håller det halvhyfsat civiliserat i alla fall går till Simona Ahrnstedt och Katerina Janouch på seminariet om romance, Romance – är inte det bara kiosklitteratur? sent på lördagseftermiddagen. De tyckte väl inte riktigt lika om kärleken, kan vi väl säga. Löser den alla problem? Är äktenskapet slutmålet? Går det att ha bra sex utan Den Stora Kärleken? Eller är det inte det som är det viktiga i romance? Eller är det just det som är schablonbilden av romance?? Mycket intressant diskussion, ledd av Lotta Olsson, där även Lina Forss och Maria Nilson deltog.

Årets röst – Patti Smith, i samtal med KG Hammar. Rösten, rösten, rösten… som jag lyssnat på så många gånger på den tiden när Patti Smith var en av mina husgudar (jag gick alltid klädd i svart och hade ett hår som var tre gånger så stort som huvudet, med mycket spret). Samtalet var inte riktigt lika spännande som jag tänkt mig (hade förväntat mig mer meningsskiljaktigheter tror jag), men rösten var precis sådan jag mindes den från förr.

Årets kö – (som jag själv upplevde i alla fall, möjligen var den till Ingemar Stenmarks signering längre?) var helt utan konkurrens den till just Patti Smith och KG Hammars seminarium. Den slingrade sig fram och tillbaka i ett inte-fullt-så-effektivt-organiserat mönster utanför K-salarna, och ganska många kom inte ens uppför rulltrapporna innan det tog stopp.

Årets keps – Fredrik Backmans. Med rätta böjningen på skärmen. Den ska böjas i en särskilt utvald kaffemugg, vet jag. Och det roliga är att min pappas kepsars skärmar har precis den där böjningen också. Undras om herr Backman och herr Landin köper kaffemuggar på samma ställe?

Årets alldeles för korta seminarium måste ha varit det där Jonathan Stroud, Maria Turtschaninoff och Helena Dahlgren satt och pratade om fantasy och om att skriva för unga vuxna. (Att skriva mellan genrer) Så bra och så intressant och så länge till jag hade kunnat sitta och lyssna på dem!

Årets trevligaste stund var nog seminariet där Lisa Jewell och Mhairi McFarlane satt och pratade om familjerelationer tillsammans med Titti Schultz (Familjerelationer på gott och ont). Givetvis följt av Årets trevligaste mingel – feelgoodminglet i R3 som Kulturkollo bjöd in till, där Lisa Jewell och Mhairi McFarlane var med men också flera svenska författare som Ann Liljeroth, Kristin Emilsson, Christoffer Holst och Peter Barlach.

Årets feltajmade event var tyvärr seminariet om hästböcker, Hästboken som samtidsdokument, med hästbokscelebriteterna Lin Hallberg, Pia Hagmar, Lena Furberg, Malin Eriksson och Catharina Hansson. Det var säkert intressant, men jag hade hastat dit direkt från boksamtalet med Kim Thúy och var alldeles totalt uppfylld av det, och henne, och allt det hon hade att säga. Hur många intressanta saker jag än fick veta om ulliga och gulliga Sigge och Mulle var det liksom bara blaha blaha efter DEN upplevelsen…

Årets lugnaste och mest Carolina-mässiga mäss-stund inträffade fredag kväll, på ett hotellrum någonstans i Göteborg med utsikt över en brandvägg i korrugerad gul plåt. Där låg jag i sängen och läste bok, spelade Candy Crush, åt godis och ostbågar och vilade hjärnan och kroppen och kände att näpp – flera mingel var det inte tal om. Inte att följa med till någon glammig tillvaro på Park heller. No way – för introverta typer som mig är återhämtningsstunderna i ensamhet ett absolut måste för att fixa allt det andra på bokmässan.

Årets Men jo, nog orkar jag en pannkaka med grädde och sylt också? Hotellfrukosten. Say no more.

Årets punkt kommer här: . som i punkt för bokmässan. Nu är det slutrapporterat från årets mässa. Ses 2017!