av 
Therese Bohman och Anneli Jordahl samtalar med Håkan Bravinger om nya böckerna Aftonland och Som hundarna i Lafayette Park. Aftonland är fantastisk och jag vill verkligen läsa även Som hundarna i Lafayette Park. Bohman och Jordahl är två författare jag tycker mycket om.
De inleder med att presentera sina huvudpersoner. Karolina i Aftonland är strax över 40 och professor i konstvetenskap på Stockholms Universitet. En lång relation har just tagit slut. Hon är lite vilsen och ångrar att hon lagt så många år på en relation med en man som hon egentligen aldrig älskat.
Huvudpersonen i Anneli Jordahls bok är Jeanette, som förtidspensionär och har mist sin man i en arbetsplatsolycka. Hon kan inte riktigt släppa olyckan och känner stor vanmakt inför det mesta. Hon litar inte på omgivningen och är inte speciellt trevlig mot sin familj. För att hantera sorg och ensamhet börjar hon klippa ur artiklar om arbetsplatsolyckor och under ett år blir det 54 stycken.
Jordahl berättar om hur hon längtat efter att skriva om en karaktär som Jeanette, då hon mött många som henne. De är arbetarkvinnor som bor på landsbygden, men får sällan vara komplexa karaktärer i romaner. Hon ville också skapa en kvinnlig karaktär som drivs av melankoli, något som bara män brukar få lov att göra.
Båda huvudpersonerna står lite utanför och betraktar omvärlden. De granskar, dömer och är ganska nedlåtande och otrevliga båda två. Karolina har gjort en klassresa och Jeanettes dotter har också valt ett yrke som kräver studier. Hon är bibliotekarie och Jeanette tycker att hon försöker göra sig märkvärdig. Jeanette gör ingen klassresa, men väl en inre och en yttre resa i boken Som hundarna i Lafayette Park.
De två kvinnorna är också båda ensamma och ensamheten är ganska självvald. Karolina har levt i ett förhållande, men även då var hon ensam. Ständigt är hon både nöjd och missnöjd med ensamheten. Jeanette hade någon, men hon gör sig nu mer ensam än vad hon hade behövt vara.
Foto: Göran Segeholm (Therese Bohman) och Sara Mac Key (Anneli Jordahl)
