Kulturkollo konfererar om Björnstad av Fredrik Backman

Fredrik Backmans senaste roman utspelas i den lilla orten Björnstad där ishockey betyder allt. Huvudpersonen Peter har återvänt hem från en NHL-karriär för att bli klubbchef och återupprätta Björnstad hockey till sin forna glans. Hoppet står till det starka juniorlaget – de måste vinna den viktiga matchen som ska sätta orten på kartan igen. Men så händer något som kastar omkull allt, som sätter lojaliteter på spel och som skapar splittring – i laget, i staden och mellan vänner. Ja, det är en bok som handlar mycket om hockey, men det är också en bok om drömmar och kärlek. Och om familjer på många olika sätt. Några av oss har läst och pratat lite om vad vi tycker om boken.

Ulrica: Jag växte upp på en ort där ishockey var väldigt stort. Inte lika stort som i Björnstad, men stort. Så här fanns en hel del igenkänning i miljön för mig. Jag kunde riktigt känna doften från ishallen när jag läste Backmans bok.

Carolina: Jag har problem med ishockeyn i den här boken faktiskt. Visst, jag fattar hur den kan vara så där hyperviktig för en hel stad – men jag är inte ett dyft intresserad av hockey. Kollar aldrig sport på TV, följer aldrig vare sig VM eller några som helst cuper, vet inget om några spelare eller lag… och den här boken är verkligen fylld av hockey. Regler, situationer, matcher på ett sätt som nästan förutsätter att läsaren ska vara insatt och helst också gilla sporten. Det står i vägen för mig.

Ulrica: För mig fungerar det trots att jag inte gillar hockey särskilt mycket alls (eller någon sport för den delen). Hockeyn fungerar bara som ett ramverk för mig och jag läser om människorna och relationerna. Men, jag var inte alls beredd på svärtan i denna bok. Visst har författaren nästan alltid ett stråk av vemod i sina i övrigt humoristiska böcker, men här blir det allvarligt på riktigt!

Carolina: Ja, verkligen! Och inte bara med de två ungdomarna i centrum – det är så många liv som verkar allvarligt tilltrasslade. Nästan så att jag undrar var de vanliga människorna har tagit vägen?

Ulrica: Många uppskattar väl humorn allra bäst hos den här författaren och jag har skrattar riktigt högt till hans texter – framförallt hans krönikor – men för mig är Fredrik Backman allra bäst när han skriver seriöst och allvarligt om familj och föräldraskap. Den här boken handlar mycket om det och jag tror att det var det som gjorde att jag gillade den så mycket. Vissa meningar och stycken, speciellt de om att känna sig otillräcklig som förälder, går rakt in i hjärtat.

Carolina: Ja, det gör det. Han skriver mycket bra, och vissa formuleringar tränger sig rätt in. Träffande och berörande. Men Backman för mig är när han använder humorn som väg in, liksom. När han skriver humoristiskt och så låter humorn och det skruvade avslöja svärta och djupa tankar. Kontrasten ger djup. När det som här blir mer allvar och svärta och humorn får stå tillbaka så blir det nästan för mycket för mig – så skickligt gjort att jag får små ”gråt här”-anvisningar liksom. Samtidigt som jag inte kan värja mig – det går inte att låta bli när Backman skriver om föräldrar som vill skydda sina barn. Jag blir också en björn som vill beskydda!

Ulrica: För mig funkar det! Jag köper det nog mer okritiskt då och tänker tvärtom att det inte är så publikfriande skrivet. Men effektiv för gråtkanalerna ändå förstås.
Jag tänker också film när jag läser – bra svensk film – och grubblar på vilka skådespelare jag skulle vilja se som t.ex. Peter och Mira. Någon som har några förslag?

[box style=”rounded” border=”full”]Fredrik Backman är aktuell på Bokmässan bland annat med seminariet Fredrik Backman och Erlend Loe i ett samtal om skrivande, humor och manlighet lördagen den 24 september kl. 10-10.45[/box]

[box type=”tick” icon=”none”]Titel: Björnstad
Författare: Fredrik Backaman
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: 2016[/box]