Adua av Igiaba Scego

linje-ulrica

Adua är berättelsen om tre somaliska personen som invandrar till Italien under tre olika tidsperioder. Adua är en ung kvinna flyr från Somalia på 70-talet när landet är en kommunistisk diktatur. Hon flyr i ännu högre grad från sin familj och en förtryckande far. Hon drömmer om att bli en elegant filmstjärna, men villkoren för en naiv och oerfaren svart kvinna i filmbranschen är svåra. Hon hamnar i klorna på agenter som tvingar henne att göra mjukporrfilmer och annat som bryter ner henne till både kropp och själv.

På äldre dagar förbarmar hon sig över en ung somalisk man som flytt över medelhavet i en gummibåt och kommit i land i Lampedusa. Hon räddar honom från ett liv på väg in i alkoholism och utsatthet genom att gifta sig med honom och ge honom ett hem. De vet båda att deras överenskommelse bara är en praktikalitet, men de spelar båda spelet för de behöver varandra – Adua för att få närhet, hennes unge make för att få trygghet.

Parallellt berättas också historien om Aduas far som under 30-talet arbetar som tolk i Rom under Mussolinis styre. Tolkarna behövs under imperiebygget, en respekteras inte utan bemöts av  rasism och hån. Bilden av Aduas far blir komplex då läsaren både får se honom som utsatt och nedbruten i fängelse och som tyranniserande far.

Men det är trots allt den unga Aduas berättelse som fångar mig allra mest – hur hon slits från sin trygga uppväxt på landet, livet hos den stränga och förtryckande pappan och den tuffa starten i filmbranschen. En utsatthet och ett kvinnoöde som berör.

Adua är en roman som tar upp frågor om rasism och identitet, den handlar om längtan och om en önskan om tillhörighet. En intressant och läsvärd roman!

[box style=”rounded” border=”full”]Igiaba Scego är aktuell på Bokmässan bl.a. med seminariet Migrating Wor(l)ds fredagen den 23 september kl. 13-13.45[/box]

[box type=”tick” icon=”none”]Titel: Adua
Författare: Igiaba Scego
Förlag: Contempo
Utgivningsår: 2016[/box]

Ulrica

Litterär allätare i Lund. Tycker särskilt mycket om familjekrönikor, starka kvinnoporträtt, karga isländska naturbeskrivningar, norsk och finsk humor samt brittiska kriminalare. Och kaffe.

Visa alla inlägg av Ulrica →