Bokmässan, interjektioner och jag

Hej! Sofi Oksanen jag gillar dig, önskar jag att jag vågar säga till henne, men känner jag mig själv så blir jag ett med väggen om hon skulle gå förbi (möjligtvis med ett fangirlande fnitter). Eller gå? Går hon eller blir hon buren på en tron? Jag har aldrig sett henne gå så jag tror helt klart på det sistnämnda.

Aj! muttrar man fyra dagar i rad. Först släpar man på bagage (och muttrar för att det där med att packa lätt tydligen är en omöjlighet). Sen släpar man på tunga bokkassar (fastän man lagt upp en plan om att inte köpa någonting alls) och den berömda boknacken och två meter långa armar är ett faktum. Utöver detta får man räkna med i alla fall fem stycken hältrampar.

Oh! andas man fram samtidigt som man rotar i plånboken efter den syndigt dyra och ack så lilla lunchen man har fått köa i en timme för att få, för att sedan på två sekunder kasta den i sig i en kö till nästa seminarium.

Oj! en bok, som jag inte planerat att läsa men som just nu verkar oerhört logisk att införskaffa här och nu. En bok som jag släpar hem med min boknacke för att sedan lägga på den hög med olästa böcker som man påbörjade föregående års bokmässa.

Hurra! kaffe! Hurra, en toalett! Hurra, ingen kö.

Usch! med folk. Usch med folk. Usch med folk = mantra som går på ständig repeat under fyra dagar.

Sh*t! kan man få den signerad?! Wow jag ställer mig i den här timslånga kön, för att sedan aldrig läsa signeringen igen. Men just där och då – s å  v ä l d i g t  l o g i s k t.

Hallå! varför går alla fel håll? Hallå?! Varför går alla åt mitt håll?

Nej! jag missade att hälsa, nej jag missade att hälsa, är en kommentar som också ganska frekvent som dyker upp i mitt ansiktsblinda huvud.

Wohoo! ikväll är det fest! Ikväll är det fest! Party! Hör jag paaarty?! P a r t y!!! (när stunden är kommen: ”nähä jag tror jag går hem till sängen – det är ju ändå en dag imorgon också).

God natt! hinner man inte säga innan man har en en helnatt med John Blund.