Tant Gul, Tant Ful och Tant Strul

Jag har alltid haft problem med begreppet ”tant”. Inget har fått mig så rosenrasande som när någon har kallat mig ”lilla tanten” hur gulligt det än kan ha varit menat – och nu när jag på riktigt faktiskt HAR kommit upp i tantålder har jag fortfarande inte förlikat mig med ordet. Eller begreppet. Aldrig kommer jag att mysigt kalla mig själv ”kulturtant” hur mycket jag än i verkligheten är det, hur många rynkor jag än har nuförtiden och hur skönt det än är att låta magen andas i en rymlig klänning (för att inte tala om den här kärleken till koftor som bara ökar med varje år som går…).
Så nu när Kulturkollo skulle ägna en hel vecka åt tanterna så vred jag mig av obehag – hur skriva om detta utan att låta alltför gnällig, negativ och blind för min egen ålder?? Well… genom att göra just så här, kanske? Visa upp alla dessa tanter JAG INTE ÄR.

Jag är inte:

Tant Gul, “Inte lönt att ändra sina vanor nu”:

Tant Ful förlåt mig men kanske skulle spara liiiite på läppstiftet?)

Tant Strul låter inte rullstolen hindra en rejäl fight här inte:

Tant Strul 2 “I’ve got a handbag and I’m not afraid to use it…”

Tant Iskant (Nä, du FÅR inte skratta för det är elakt (men oj så fel det blev…):

Tant Barsk, eller nästa “I’ve got a handbag and I’m not afraid to use it…”:

Möjligen kommer jag att bli tanten som inte har pensionssparat:

Och den här fortfarande oh så väldigt rörliga tanten skulle jag faktiskt kunna tänka mig att bli:

Eller, jo, den här också. Kalla mig bara inte för TANT. OK??

via GIPHY