av 
I ett tidigare inlägg så fick jag krypa till korset att mitt musikaliska -70-tal var föga punkrock utan snarare Teddybjörnen Fredriksson. Jag minns lite, men något som etsat sig fast är ändock alla dessa barnprogram man såg. Inte så många då kanalerna var tämligen begränsade under min uppväxt. Nu har ä n t l i g e n våra barn växt ifrån de värsta barnkanalerna. Dessa vansinniga amerikanska barnprogram som pumpar ut musik (gärna i olika ljudnivåer), pålagd studiepublik och otaliga kortjinglar som får håren att resa sig på kroppen.
Barnprogrammet som fanns när jag var liten hade ett helt annat tempo. Ibland så långsamma att man somnade, men det fanns ju inget alternativ. Två kanaler. Ett barnprogram.
Det TV-program som jag minns med happy feelings, lugnt tempo och som hade en såväl omisskänlig titelmelodi som studioinredning var Boktipset, som sändes i Sveriges Television 1976–1989. Jag tror vi alla känner igen den där regnbågsfärgade soffan (som jag först idag har förstått var två händer).
Sammanlagt producerades omkring 200 avsnitt och i majoriteten av dem satt Stefan Mählqvist i sin soffa med knäppta händer och läste ur böcker. Om jag uppfattade programmet lika kärleksfullt då som nu låter jag vara osagt. Ibland är det mer trivsamt med en förfinad efterkonstruktion. Hur som haver signaturmelodin kan jag nynna än idag, som för övrigt du kan lyssna på originalsången nedan.
Jag kommer ihåg signaturmelodin mycket väl, men jag hade inte en aning om att det fanns originalsång. Så kul att få veta det!
Inte jag heller innan jag började söka nätet efter information. Kul grej!
Mina föräldrar var såna 70-talsbohemer att vi fick växa upp utan TV, och jag minns speciellt den kroatiska animeringen professor Balthazar som jag kunde se hemma hos min bästis. Boktipset såg jag på 80-talet, när föräldrarna till slut köpte en svartvit TV som var så pytteliten att jag skämdes inför kompisarna. Konstigt nog minns jag ändå soffan i färg 🙂
Ja, Balthazar minns jag också. Kan även sjunga den signaturmelodin fortfarande tydligen (poppar upp spontant i huvudet så fort du nämnde namanet). TV hade vi men VHS var vi nog sist att investera i (kändes det som då iaf).