av 
Lotta i Hallonby. Det är mitt 70-tal det. De tecknade serieböckerna av Ulf Hultberg och Behn Edvinsson kom ut 1975, så gissningsvis läste jag dem alldeles vid skarven till 1980-talet och några år därefter. Det här är socialrealism och vänsterpolitik i tecknad högform. Lotta besöker bland annat pensionärer på det deprimerande pensionärshemmet och demonstrerar för att få daghemsplats. På hennes sovrumsvägg finns en poster med Karl Marx. Vem älskar inte Lotta?
Jag vet inte varför jag tyckte så mycket om Lotta. Kanske för att hennes värld – höghus, miljonprogram och ensamstående mammor som arbetade på dagarna – var så annorlunda mot min. Hallonby… så vackert det låter men så betongigt och grått det var. Kanske var det för att böckerna var som tecknade serier med en tjej som hette Lotta i huvudrollen. Mer på riktigt än Tintin och Asterix.
Men aldrig har jag nog identifierat mig så mycket med Lotta som nu idag när jag hittade bilden som finns överst i inlägget, från boken Lottas akvarium. Eftersom jag precis återupptagit min gamla akvariehobby förstår jag precis hur Lotta känner det. Det är du och jag Lotta, vi samhällsengagerade akvarister, för alltid.
Lotta i Hallonby blev också en animerad SVT-produktion. Några fantastiska klipp finns på YouTube. Se och njut!
”Jag heter Lotta jag, tra la la la la….”
Detta hade jag fullständigt och totalt glömt, men oj vad det kom tillbaka! Jag tror kanske inte jag läste böckerna, men på TV såg man ju de barnprogram som gick, så det är jag säker på att jag gjorde med detta också.
Herregud, vilken flashback när jag såg klippet. Måste ha gått i repris eller något på 80-talet. Annars skrattar jag gått åt hur otroligt tidstypiskt det är.:-)