av 
I Lägerkrisen (av Ann Caroline Håkans, en himla förträfflig bok för barn för övrigt – har du inte läst böckerna om Juni så gör för all del det!) är Juni och hennes klasskompisar på läger. Och även om de sover i tält finns det en stuga där det lagas mat, och i den stugan smiter några av tjejerna i ett obevakat ögonblick in och gör ”Hotan Totan”:
’Jag tänker gå in i stugan och göra Hotan Totan! Vill ni haka på?’ frågar hon.
’Vadå Hotan Totan?’ säger jag och Isa.
’När jag och Ludde hjälpte till att bära in lite saker till stugan, då såg jag att det fanns havregryn, socker, smör och en sådan där liten värmeplatta – och det är precis vad man behöver när man ska göra Hotan Totan. Det är jättegott, typ som godis! Och här finns det ju inte en kiosk på en mils avstånd, så jag tycker faktiskt att vi har all rätt att göra lite eget godis.’
Jag undrar varför hon frågar oss, men blir väldans sugen på något med socker i. Isa och jag kikar på varandra. Vi nickar och reser oss för att följa med in.Ur Lägerkrisen (Ann Caroline Håkans)
Hotan Totan, alltså. Det är lägermat, det. Eller något som känns väldigt mycket som förskola, eller mulleutflykt, eller scouter… eller bara oj-så-himla-godissugen-jag-är-behöver-socker-nu-men-pallar-inte-baka. Fast vi brukar kalla det strövargodis, och jag har också sett att det kallas mullegodis, eller luffargodis. De flesta verkar känna igen det här godiset vad de än brukar kalla det, och ha många minnen av det.
Jag har (förutom min egna bokblogg och mitt kulturkollande) en liten blogg där jag skriver om mitt vardagsliv och funderingar och sånt, och det brukar väl ungefär vara min mamma och mina kompisar som läser den. Men för några år sedan skrev jag där ett inlägg som har fått måååånga visningar, långt fler än mamma och de där andra trogna, och det är ett inlägg där jag skriver om strövargodis. Tydligen många som glömt bort hur man gör och googlar upp det.
Så här enkelt är det alltså:
Smält 50 g smör
blanda i 2 dl havregryn och 1 dl socker
värm tills sockret har börjat karamellisera sig lite, alltså tills det har mörknat lite, lite.
Låt svalna. Glufsa.
Några brukar blanda i kakao också, eller oboypulver. Testa! Eller kokosflingor? Eller lite kanel och/eller kardemumma?
Jaaa. Strövargodis! Hade glöm. Tänk att jag undanhållit detta för mina ungar. Nu bot och bättring! Hälsningar från en som är uppvuxen i Friluftsfrämjandet.
Ja, är du friluftsfrämjare har du ju förstås ätit strövargodis i parti och minut 🙂 Sätt genast igång och gör en laddning till dina barn! (och till dig själv…)
Det var första gången jag hört det däremot brukar man baka bröd, stompa eller vad det heter. Kul med barnböcker.
Pinnbröd har jag varit med om. Inte särskilt gott, inte egentligen, men roligt att göra! Och popcorn över öppen eld, med hjälp av två silar som sätts ihop. Inte alls lika gott som sådana med olja och salt – men roligt att göra!
Eller så låter man inte strövargodiset svalna utan häller bara det bara över en skål med vaniljglass… Väldigt gott 🙂
Det har jag faktiskt provat! Mmmm… SÅ gott!!