Dagens kulturkollotips: Sommar i P1

Jag brukar promenera och lyssna på sommarpratare. Trevligt och lagom långt. I år har det blivit färre lyssningar än vanligt, vilket beror på att jag inte promenerat ensam så mycket. Ungarna har nämligen knallat tappert bredvid för att kläcka sina ägg i Pokémon GO. Några program har det dock blivit, de flesta ganska deppiga.

Det här är en trio favoriter:

Malou von Sivers tillhör de oväntade favoriterna i sommar. Hon började sitt sommarprat hos en döende pappa och backade sedan tillbaka till sin barndom och en inte direkt trevlig far. På ett mycket stillsamt sätt berättade hon om rädsla och viljan att bli älskad. Starkt och ärligt.

Emil Jensen är musiker och poet, vilket märktes i hans sommarprogram. Nu sjöng han inte, men hans språk var så otroligt vackert. Det han talade om var sorgligt, men han bjöd också på en hel del skratt. Som när han berättade om varför han identifierar sig med mellanbocken Bruse.

Tom Malmquist talade till sin dotter om hennes döda mamma. En del kändes igen från hans bok I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv, men främst var det ett bra komplement till densamma. Det är sorgligt att lyssna på Malmquist, men faktiskt också ganska hoppfullt.

Vilka är dina favoriter bland årets sommarpratare?