av 
Vi är just uppe i en maratonsvullning av tv-serien Shameless och jag är förbluffad – ja, jag sa f ö r b l u f f a d – över att den inte har uppmärksammats mer. Visserligen svämmar branschen över av tv-serier, men den här är något alldeles speciellt.
Grundhistorien i Shameless är oerhörd tragisk. Sex barn är lämnade åt sitt öde av en bipolär mamma, som när serien tar sin början har stuckit sedan länge och en alkoholiserad pappa, som är långt ifrån sinnebilden av den omhändertagande föräldern. Den som tar mest ansvar är Fiona – den äldsta systern – som gör allt i sin makt för att hålla samman familjen. Fiona som å ena sidan är den ansvarsfulla storasystern och å andra sidan är den som ständigt dras till bad guys och lyckas ständigt försätta sig i diverse knipor. I stort sett alla seriens karaktärer väcker sympati och igenkänning på ett eller annat sätt (med undantaget Frank, pappan). Det är en av seriens stora vinster. Jag vill hela tiden veta mer om alla.
Trots sin grundstory så är Shameless en dramakomedi med betoning på komedi. Det är tragedi, igenkänningskomik och kärlek. Du får ena sekunden en ångestklump i magen då man måste inse att detta liv är en faktisk verklighet för människor, samtidigt du nästa sekund får skratta klumpen ur dig. Du vacklar ständigt mellan känslomässiga ytterligheter.
Jag skriver just nu i ett rus över att jag har hittat denna anonyma lilla pärlan. Likt många serier så innehåller den alla livets utmaningar och den blir emellanåt såväl samhällskritisk som du får möta rasism, sexism och hbtq-personers utsatthet. Men den är långt kaxigare och råare i sin framtoning och varje avsnitt inleds med en uppläxning av någon av karaktärerna om varför du har missat ett avsnitt. Och den känns oerhört oamerikansk i all sin amerikanska förortsmisär.
Dagens kulturkollotips blir helt enkelt en tv-serie. Vill du trotsa solen alt undkomma regnet så svulla denna.
