av 
Det är sommar.
Det är varmt.
Ja, men då ska vi åka och bada.
Bada är jättekul – det tycker alla!
Fast inte jag. Jag sitter hellre kvar på stranden eller vid poolkanten. Gärna i sällskap av en bok.
Men det är ett himla tjat om bad. Det är liksom inte OK att inte gilla att bada på sommaren.
Ja, jag erkänner att jag är en riktig badkruka och att det måste vara ordentligt varmt i vattnet för att jag ens ska överväga att hoppa i.
Men sen då? Jag har aldrig riktigt förstått grejen!
Jag gillar att simma så det funkar, men det där liksom planlösa plaskandet har jag aldrig fått kläm på. Visst kan jag doppa mig, men att ”ligga i blöt” länge är inte så skoj.
Knöligt och bökigt är det också att byta om på offentliga platser och att byta tillbaka när badkläderna är blöta.
Och kan vi prata lite om sand!
Jag har inte vuxit upp vid havet, utan badade oftast i Kolbäcksån, i Mälaren och små i västmanländska insjöar. Där var det lite granbarr och några pissmyror som möjligen kunde ställa till med förtret. På sommaren åkte vi till Öland. Där badade vi i havet. Både där och i den delen av Skåne där jag bor nu får man jobba riktigt hårt för att bli blöt mer än till knäna. Så att åka till stranden handlar väldigt mycket om sand och inte riktigt lika mycket om vatten. Och den där sanden kommer ju överallt – oftast i maten som man optimistiskt nog tagit med sig för att det verkar så mysigt att äta lunch/fika/kvällsmat på stranden. Men å andra sidan smakar mammas kardemummaskorpor inte riktigt på samma sätt utan sanden som knastrar i tänderna 😉
Missförstå mig rätt – jag gillar att vara vid vatten, både sjö och hav, men bara inte så mycket att vara i det.
[quote]- Hoppa i nu, säjer Gittans mamma.
– ALLA barn älskar att bada, säjer pappan.
Gittan tycker det är onödigt.
Hon sitter bra i stolen.[/quote]
Jag sympatiserar så med Gittan som i boken Gittan och fårskallarna blir så trött på sina föräldrar som bara tjatar om att bada. Gittan gillar å andra sidan sand …
Bilder :pixabay.com och privata badkrukebilder i urval
När jag var liten har det berättats för mig att jag sa: ”Anka peppa bada, sitta kilten kället.” Det betyder på svenska: Annika vill slippa bada och sitta kvar på filten istället.” I stort sett är jag likadan nu som vuxen.
Du och jag, Annika 😉
När jag växte upp så var jag i vattnet så ofta/länge att det var konstigt att jag inte fick simhud mellan tårna. Då brydde jag mig inte alls om vilken temperatur vattnet hade. En vår ”badade” jag till och med när vattentemperaturen var sex grader. Jag älskar både klippor och sand, men om jag ska bada nu så ska det vara minst 27 grader i vattnet. Det händer inte så ofta i Sverige… 😉
Nej, det är onekligen sällsynt.
Jag har aldrig varit någon storbadare. Gillar inte att hoppa eller dyka i vattnet och har svårt att komma i om det är kallt. Och när jag väl är i så simmar jag helst en bit ifrån alla andra stojande människor eller ligger helt sonika på rygg och flyter, lyssnar på sjöns/havets egna ljud. Det kan vara magiskt. När jag efter många om och men faktiskt är i så kan det vara svårt att få upp mig igen…
Det låter ju inte så dumt faktiskt …
Men svårt att få till när man har barnen med sig.
Grässtrand ska det vara – vid insjö, inte något eländigt hav. Och bada gör jag helst på kvällskvisten när stranden är närmast tom och vattnet som varmast. Om jag badar alls. Det går faktiskt hela somrar utan ett enda dopp.
Ja, du ser! Då förstår var jag kommer ifrån 😉