av 
När jag var i tvåårsåldern mötte jag för första gången en skräckinjagande sommarplåga. Varma sommarkvällar då dörrarna öppnades upp stod jag som förstenad och skrek: ”Fanny är klädd! Fanny är klädd!” [vi psykoanalyserar inte min felsägning av ordet rädd här och nu]. Än idag får jag rysningar av obehag av detta själsligt sönderslitande och skräckfyllda ljud. Lyssna på egen risk:
Sommaren må vara tid för kontemplation, för lugn och ro och ljusa kvällar. Men – m e n – som den sanna skeptikern jag är, så kan också sommaren vara tid för irritation, för gräl och för rejäla sommarplågor.
För nog är det så att trots att sommaren är fylld av salt- och solgnistrande hud, för grillbuffé och svala roséglas, så inkluderar sommaren en hel del sommarplågor av de allehanda slag. Under veckan kommer ni att få ta del av några från oss. Det kan handla om såväl musikplågor, påtvingade släktkalas som hur normer och värderingar blir extra tydliga i hur vi bedömer varandras semester-måsten. Eller som ovan exempel: vidriga hemska insekter (i detta fall faktiskt bara ljudet av dem, själva krypet i sig skapar ingen ångest under undertecknad).
Välkommen in i temavecka: Sommarplågor! Detta är en helt och hållet subjektiv vecka, så döm icke skribenten utifrån det hen skriver. Det skulle dock vara extra kul om ni vill hänga på och skriva om det som plågar er under sommaren och vilka tankar som väcks av ordet ”sommarplågor”.
