av 
Vi ses i korsen i kväll! Så ljöd ropen när jag steg av skolbussen och korsen var förstås platsen där två grusvägar möttes, där där det fanns en liten kulle att sitta på så att man hade grymt spanläge (på de två bilar i timmen som kom). Vägskälet, korsvägen, krysset – platsen har många namn och för människan har det i långa tider varit just mötesplatsen. Så ock i min barndom. Man kan undra om jag helt fastnat i nostalgiträsket när jag ytterligare en vecka funderar på platser runt mitt föräldrahem men egentligen så skulle jag skrivit om min vurm för tågstationer och flygplatser. Det var bara det att jag när jag tänkte ett varv till på det så kom jag på att det hänger ihop. Mitt minne av korsen där man kunde sitta och se en liten bit av världen och mitt älsk på platser där man kan resa precis vart som helst.
Folkvimlet på en järnvägsstation, högtalarna på flygplatsen och skramlet av spårvagnar gör mig både glad, lite orolig och förväntansfull, man vet ju aldrig vad som kan hända. Jag är nog en sådan som ofta drömt mig bort, jag har velat vara någon annanstans och tanken på stationer, flygplatser och hamnar lockar ständigt. Att jag numer är ganska lat och mycket bekväm gör att resandet tar sig andra vägar numer jämfört med då när jag packade två resväskor och for till England med båten från Göteborg eller när samma väskor reste på ett insnöat iskallt tåg genom Europa med destination Genéve och i båda fallen blev jag borta ett år … Snart är det dags att ta en tur igen, jag åker till Bath redan på måndag och som jag längtar efter att resa med tåg genom Englands vackra natur. Och jag tror faktiskt att den där korsen gjorde att min vandringslust blev så stor, den och tanken på att det fanns något annat att upptäcka, något annat att uppleva. Väldigt konstigt egentligen att jag samtidigt är en sådan hemmakatt att jag helst av allt läser min bok i lugn och ro med pyjamasen på. Det är ju trots allt bekvämare!
Hur är det med er andra? Är ni fulla av vandringslust eller hemmakatter eller båda?
Jag skulle gärna resa längre sträckor med tåg och tycker att det är besvärligt att det inte är mer sammanflätat och enkelt att göra det. Och att jag inte har råd. Jag gillar även att åka kortare sträckor med tåg, tåg är min favorit.
Och att resa via litteraturen är inte att förringa, det kan verkligen kännas som att jag varit på en plats och jag kan ofta inte låta bli att googlemappa mig till platserna som boken utspelar sig på när de är verkliga platser. Kan klicka mig runt i större kvarter via gatuvyn. Det är fascinerande. Och ibland reser jag via en vän som faktiskt har råd att ta sig genom Europa med tåg, lite kors och tvärs och chatta med mig under tiden.
När jag var ung så tågluffade var och varannan men numer verkar det vara ute bland ungdomar. Synd, det var ett mysigt sätt att resa.