När läsningen slutar vara privat och blir en gemensam upplevelse

Det första jag kommer att tänka på när jag hör uttrycket ”On the road” är naturligtvis låten ”On the road again” med Willie Nelson. Det andra jag kommer att tänka på är alla de bilsemestrar vi hade innan pocketen kom, jag och min man. Vi har kört genom Europa och runt i Italien. Vår bröllopsresa var en enda lång road movie genom USA då vi reste runt i en månad på olika sätt. Mitt starkaste minne av den resan är nog just när vi sitter i en bil, mitt ute i ingenstans i Arizona. Himlen är mörk och det blåser upp till storm. Precis som i en gammal western-film såg vi skräp och annat flyga över vägen, samtidigt som trygghetens röst fyllde bilen med lugn. Vi lyssnade nämligen på ”Harry Potter and the prisoner of Azkaban” inläst av Stephen Fry. Kanske den bästa inläsare jag överhuvudtaget kan föreställa mig.

Och att lyssna på ljudbok måste ju vara något av det bästa man kan göra när man är på ute och kör. I all fall om man ska köra långt. Många är de böcker som etsat sig fast i mitt minne mycket just för att jag lyssnat på dem tillsammans med min man i en bil någonstans. Igelkottens elegans t ex. Eller Niccolo Ammanitis ”Jag är inte rädd” som var förfärlig och fascinerande på samma gång. Eller den gången vi lyssnade på en inläsning av Mrs Dalloway, inläst av Agneta Ekmanner. Plötsligt slutar läsningen vara en privat sak, som det i princip ALLTID är annars, och förvandlas till en gemensam upplevelse. Något man delar.

Det ligger ju lite i läsningens inneboende natur annars att man sluter sig i sig själv och försvinner in i boken. Gör den till sin egen. En alldeles privat och speciell upplevelse. Att lyssna på en bok tillsammans, när man dessutom är på äventyr, det kan binda en samman på ett sätt som man inte är med om när man t ex ser en film ihop.

Att sitta så där, i ett trångt privat utrymme på en väg genom södra Tyskland och höra hur Clarissa Dalloway rusar från blomsteraffären samtidigt som hon planerar en tillställning i sitt huvud, det gör inte bara läsningen speciell, det gör även att man kommer varandra närmare. Jag rekommenderar det verkligen.

Numera skulle det troligtvis snarare bli barnsånger eller lustiga barnböcker vi lyssnade på ihop men snart, snart kommer även Pocketen och Pixi vara gamla nog att dela Harry Potters öden medan vi befinner oss på vägen. Kanske inte på engelska visserligen, men ändå.