Fel, fel, fel Carolina!

Undertecknad rundar av veckans tema ”skogen”, med en kort replik till Carolinas inlägg ”Skogen vs havet”. Det är så befriande att ligga sist på veckan, då jag (förhoppningsvis) får sista ordet i det här [mohaha].

Vadå skogen vinner?! Ja, jo, visst skulle jag springa till skogs eller ro till havs under zombieapokalypsen så skulle jag överleva längre i skogen än till havs (om vi bortser ifrån hela den där zombie-grejen då, fast enligt senaste säsongen av Fear the walking dead så kan de tydligen typ simma). Överleva kanske är en överdrift i sammanhanget, men jag skulle sannolikt dö snabbare av hunger till havs än i skogen. Numera bor jag också närmare skog än hav, så sannolikheten att jag skulle orka springa ända till havet är tämligen liten (obefintlig?!). Nu känner jag att jag kom ur fokus – poängen ska ju vara att havet slår skogen med hästlängder. Så det så!

Skogen för mig är eeeeh… skog. Jag tänker på urtråkiga och timslånga svampplockning med mina föräldrar, jag tänker svettiga illaluktande gummistövlar, mygg, knott och all världens flygfän. Jag tänker på barr i håret, älgalus i nacken och sur träskmark. Fuktig luft och mörkt och eländigt. En går vilse, en hamnar längst upp på en klippa och måste rumpglida ner, en har glömt tändstickorna hemma när en äntligen ska grilla medsläpad ryggsäcksvarm korv och termosen har läckt. Jag tänker på en gummistövel som står kvar i sugleran på skogsvägen och blöt socka. Jag tänker på elaka blinningar och knottkliande hårbotten. Och inte att förglömma pissemyrorna, ormarna och taggbuskarna.

Havet. Havet däremot är solsmekta axlar, saltsmakande hud och snäckkras under fötterna. Havet som smeker solvarma vrister, en oändlig horisont och sandgrävande tår. Känslan av sandknastrande kanelbullar, ryggsäcksvarm saft och en termos som har läckt – det är frihet. En öppen himmel som obemärkt förenar sig i hav. Det är frihet. Kattegatts vindar som renar tankarna, fyller på livskraft och låter dig andas. Det är frihet. Det är havet.

OBS! Slutsatserna som dras i detta inlägg är helt och hållet subjektiva och är skribentens egna och ska icke förväxlas med Carolinas vetenskapliga och objektiva text, som publicerades tidigare i veckan. Eller hur var det nu?!