Min biblioteksvardag – litterära pristagare, persiennsnören och Mamma Mu

Det finns olika slags bibliotek och många olika sorter av bibliotekarier och bibliotekariesysslor. Jag hör till den sorten som försöker kunna alltihop eftersom jag ensam jobbar på ett bibliotek som ligger på en skola och är både folk- och skolbibliotek. Det är precis så jag vill ha det, och ingen av mina dagar är någonsin lik den andra. Här är några ögonblicksbilder från de senaste dagarna i min biblioteksvardag:

• Dagen börjar med att under sisådär tjugo minuter reda ut en härva av persiennsnören, eftersom någon listig skolelev dagen före tydligen suttit och tyckt det var en bra idé att göra någon slags improviserad makramé av dem, och jag för att kunna släppa in mer ljus behöver använda snörena till dess primära funktion – att styra persiennerna.

• Städningen fortsätter sedan i bokhyllorna med bokuppsättning. LasseMaja-hyllan ser ut som att det har varit en bättre fest i Valleby, med böcker som ligger ner helt utslagna eller lutar sig mot varandra eller håller på att trilla omkull. Två minuter senare är ordningen återställd och hyllan fin. Man är väl van.

• Jag betraktar högen av böcker som behöver lagas, men låtsas återigen som om den inte finns. Boklagning är inte min grej – jag har fem tummar per hand, avskyr pyssel och får tejp att trassla sig bara genom att titta på den. Förr har jag jobbat ihop med människor som kunnat det här med att laga böcker och har glatt kunnat dumpa lagningsobjekt på deras skrivbord – men numera är jag on my own, som sagt, och även boklagandet faller på min lott. Det enda jag kan är något fult hafsverk med hjälp av tejp. Så när folk lämnar in trasiga böcker till biblioteket och säger att de inte vågat laga dem själva eftersom det  bör ”göras av er som kan det och gör det bra”? Då ler jag bara gåtfullt, och lägger boken i fråga i den där Högen Som Nog Inte Finns.

• Här kommer en tjej som går i fyran och frågar efter boken Franska för hund. Jag känner inte alls igen titeln och frågar en gång till om den verkligen heter så, men hon upprepar titeln. Heter den kanske ”Chien” då undrar jag, och eleven ser mycket förvirrad ut och tittar konstigt på mig. Hon tror att författaren börjar på C. Kanske. Jag hittar ingenting någonstans om någon sådan bok och ber henne kolla upp titeln. Hon kommer tillbaka efter en stund med sitt linjerade skrivhäfte där det överst på en sida prydligt står präntat: Frans skaffar hund. Tadaaa: Frans-ka ffar hund…. Öh, jo, DEN boken känner jag till. Väl. (Nöstlingers Frans-böcker)

• Och se där ja, där gick den gruppen tvåor iväg, vilket innebär att… japp. Dags att städa bland LasseMaja böckerna igen.

• Här kommer några mellanstadieelever in bärandes på en burk. ”Har ni böcker om spindlar?” frågar de ivrigt, innan de avslöjar vad de har i burken: ”Vi har fångat massor av spindlar och nu ska vi ta reda på vilken sort de är.” Jag visar spindelböckerna, varpå någon av dem vill kolla upp hur spindlarna i burken har det och tar av locket. ”Oj…!” (… nej, de hade inte lika många spindlar med sig tillbaka till klassrummet)

• … återigen dags att städa bland Lasse och Majas förehavanden förresten…

• Lunchdags! Dagens lunchläsning blir testläsning av barnbokserien Ninjor mot samurajer  (Falk) – två böcker fyllda med kiss- och bajshumor och vältrande i extrema lustigheter typ att äta insektsögon med vaniljsås till middag. Lågstadieböcker som säkert kommer uppskattas av samma barn som skrattar åt Pilkeys Kapten Kalsong-böcker och Granbergs Elak & Pucko. Min egen mat känns inte längre helt lika lockande som den gjorde när jag packade med den i morse.

• Efter lunch får jag besök av långe killen som väntar på en bok, del 2 i en serie. För några dagar sedan lånade han första delen, kom tillbaka morgonen efter och hade läst hela natten och ville ha tvåan – som var UTLÅNAD. Oh horror! Han lånade del 3 så länge och jag beställde hit del 2 till honom. Men boktransporterna kommer inte till vårt bibliotek varje dag, så han har väntat och frågat och frågat efter sin bok. Den här dagen kom han in redan på morgonen, men  ”Nä, tyvärr, lådorna kommer vid 13-tiden så du får komma tillbaka.” 12.55 är han nu alltså här och vankar runt i biblioteket. Var är transportören? VAR ÄR BOKEN?? Eftersom han faktiskt skolkar från en lektion för att hämta bok så ger han upp 13:07, varpå boklådorna anländer typ 13:10. En halvtimme senare dyker han upp igen. Bok??? Febrilt letande i lådorna. Ser illa ut. Men längst ner i den sista lådan… där! Äntligen!! Jag lånar ut den till honom, och han har slagit upp första sidan redan på väg till klassrummet (ja, han hade fått gå ifrån igen). Killens ålder? En niondeklassare. Boken??  Stormens öga av Leigh Bardugo, andra delen i Grisha-trilogin. (och nej, klart jag inte hade hjärta att tala om för honom vad jag tyckte om del 2 i den trilogin…)

• … men kolla! Nu har någon lagt alla LasseMaja-böckerna på golvet! In med dem i hyllan. Bokstavsordning? Skulle inte tro det, va?…

• Åh, stackars… återigen inser jag att de där blommorna som står i de stora fönstren håller på att dö. Och att det är MITT jobb att ge dem vatten, första hjälpen och annat blom-gulligull som blommorna där hemma den hårda vägen har fått vänja sig av med.

• Och så bara är jag tvungen att laga ett av de sjuhundratjugotre exen av Kinneys Dagbok för alla mina fans igen… (och ja, ni minns punkten ovan, den om fem tummar och en viss tejp- och klisterallergi?) eftersom ett barn absolut måste låna den NU.

• Nu anländer en stor kartong med splitter nya böcker från AdLibris! Yej! Och det är JAG som öppnar paketet och packar upp, jag som är den första åtminstone på den här skolan som får bläddra i dem, provläsa lite här och där, klappa på dem och ta hand om. Bibliotekarielycka!

• Jahaja. Jag fiskar upp Melins  Lite mer än en kram och Höjers Lilla snippaboken från bakom soffkuddarna inne på småbarnsavdelningen. Hur KAN de bara ha hamnat där, va? Va? Vavava??

• Så blir det kväll. Jag diskuterar Liv efter liv av Kate Atkinson med en låntagare, skickar iväg henne med En gud i spillror. Bestämmer mig för att ja, jag beställer in nya utgåvan av Förnuft och känsla av Jane Austen för det är bara en måste-grej liksom, sätter upp en annan låntagare på köplats 287 för Århundradets kärlekskrig… och går och städar bland de där jämra LasseMaja-böckerna igen. Samt konstaterar att ”ja, kolla, det ÄR Mamma Mu som sitter där på väggen” till den lilla knatten på kanske två år som har försökt påpeka detta faktum för mig en liten stund nu: ”Titta! Mamma U! Mamma U! Titta!”

Bild: Detail – The Long Room – The Old Library, Trinity College Dublin Ireland av Mark Colliton  (CC BY-NC-ND 2.0)