Kulturkoll

Don’t judge a book by it’s cover?

Ulricaav Ulrica

linje-ulrica

Så många snygga böcker det finns! Inte sant? För inte så länge sedan pratade vi yta och snygga omslag här på Kulturkollo. Om böcker som har så snygga omslag att man måste ta på dem, klappa på dem, äga dem. Bland bokbloggare och andra bokälskare kan ryktet om ett snyggt omslag gå som en löpeld och habegäret slår skoningslöst till. Det är underbart!

Men, i ärlighetens namn, det finns ju fula omslag också. Faktiskt ganska många. Faktiskt ganska rejält fula! Ibland kan man ju undra – är det meningen? Finns det en poäng med att göra omslaget fult? Eller var avsikten att göra något snyggt, men som bara blev … fel.

Jag inser förstås att mycket handlar om tycke och smak och jag kommer säkert att få mothugg här, men häng med mig på några små reflektioner så får vi se om ni håller med:

Avsiktlig fulhet
Vissa böcker måste väl vara gjorda så här fula med avsikt. Väl?

kellerman allinclusive

Genrespecifik fulhet
Vissa genrer som t.ex. deckare har sin alldeles egen estetik som man (ibland) kan har överseende med bara för att det ”ska” vara så. Men man kan ju inte stå ut med vad som helst! Leif GW:s kan jag kanske ha överseende med, men kolla på den här andra serien.

gw1 gw2 gw3

colt1 colt2 colt3

Romantik tillhör också den här genren med genrespecifik fulhet som ibland orsakar pinsamhetsslag. Jag ger några exempel, men jag misstänker att det finns många omslag som är värre än de här.

romance1 romance2 romance3

Tråkfula böcker
Egentligen gillar jag grafiska omslag, men gränsen mellan sparsmakat och riktigt ordentligt trist är hårfin. De här böckerna är t.ex. så tråkfula att jag somnar …

auden paterson plath

lyttkens1 lyttkens2 lyttkens3

Estetik jag inte förstår mig på
Någonstans när Knausgårds böcker började hypas (något som jag för övrigt inte heller förstår mig på) så kom en våg av omslag i någon skum 70-talsdepp-estetik. Jag fattar inte. Fattar ni?

knausgard allting

Och till slut – avdelningen ”hur i hela friden tänkte man här?”
Ja, vad ska man säga? Ibland finns det inga ord …

blodochchoklad farglosa

Vilket eller vilka omslag vill du dissa? Kommentera gärna – jag är nyfiken!

Bild: pexels.com/John-Mark Kuznietsov

Ulrica

Litterär allätare i Lund. Tycker särskilt mycket om familjekrönikor, starka kvinnoporträtt, karga isländska naturbeskrivningar, norsk och finsk humor samt brittiska kriminalare. Och kaffe.

Visa alla inlägg av Ulrica →

Du kanske också gillar

Dagens namn: Reinhold, Reine

18. Hårda paket

Oxford Dictionary of English och jag

20 svar på “Don’t judge a book by it’s cover?”

  1. Jag anade inte att det fanns så många varianter av fula omslag! Hyser särskilt agg mot de tråkfula för där finns det inget att ens irritera sig över, de är bara tråkiga, och fula 😉 Och det där Dahlgren-omslaget längst ner är så hemskt att jag får allergiska utslag bara jag tänker på det…

  2. Haha kul! Jag har tänkt på att Ferrantes fyra böcker på engelska (Europa editions) är inne och snuddar på romantikgenrens estetik. Oväntat och kanske oavsiktligt?

      1. Inte så snygga. Tänkte på det i bokaffären idag. Noterade också att alla fyra böckerna finns på engelska …

      1. Ja jag tycker de engelska ser för djävliga ut men kan uppskatta dem om jag tänker på att de är solblekta på riktigt och står i ställ i en bortglömd charterort och hittas där av mig av en slump. En liten fantasi som gör livet lättare att leva!

  4. Jag gillar generellt inte omslag som leder mig som läsare i fel riktning. Ett sånt exempel är vår cirkelbok son i pocket fått ett omslag som gör att jag tror det är ngt romantiskt. Hade aldrig valt den i ett bokställ – vilket är synd för det är en fantastisk bok!

Kommentarer är stängda.