Men hur bra är inte detta då?!

Som jag har väntat på hiss-och-diss-veckan. Jag älskar ju att vältra mig i gnäll, vara så där härligt emot och bejaka min förstklassiska skeptikermössa. Men – m e n – idag ska jag bara hylla. [plats för valfritt ljud av förvåning]. Jag är i ett sådan där löjligt flow den här veckan. Inte får jag läst inte. Inte tränar jag inte. Inte bloggar jag inte. Men (mitt nya) jobb är alldeles, alldeles underbart – jag lär mig massor hela tiden och i helgen satt jag med, en för andra (jag vet, jag har/brukar vara där) fruktanstvärt irrriterande, jag-längtar-efter-måndag-känsla (är själv extremt förvånad då det var länge, länge sedan jag kände det där bubblet av kreativitet som måste ut). Jag ser på Mad men och ännu mera Mad men. Jag lyssnar på musik och sjunger med och försöker dansa i bilen, vilket jag gjorde just idag och glömde att man faktiskt kan se in i bilen och inte bara ut. Men, men vad gör väl det. Det är ljust och sommaren är snart här och Justin Timberlake made a song just for me!

Foto: ”First in Flight” av AK Rockefeller