Trettondagsafton på Hipp – en glädjeinjektion

Förra veckan var jag och kulturkollade Malmö stadsteaters uppsättning av Trettondagsafton. Jag vet att Shakespeare framförallt skrev komedierna som beställningsverk för att finansiera de ”riktiga” teaterstyckena, tragedierna, men jag är ändå väldigt förtjust i hans komiska verk. Kanske för att det är så trevlig med kärlek som får ett lyckligt slut. Kanske för att han verkligen tar ut svängarna och låter det tramsiga blir riktigt tramsigt. Hursomhelst så var föreställningen en riktigt glädjeinjektion för mig.

Ni kan storyn, eller hur? Den vackra Viola spolas i land efter ett skeppsbrott. Hon sörjer sin tvillingbror Sebastian som hon tror är död. För att kunna söka arbete klär hon ut sig till pojke och kallar sig Cesario. Hon  tar tjänst hos hertig Orsino och blir förälskad i honom. Han älskar i sin tur den vackra Olivia och sänder Cesario till honom med ett tecken på sin kärlek, men då blir Olivia i sin tur kär i Cesario.

På stadsteaterns scen Hipp sitter man i en halvcirkel runt scengolvet. Har man platser några rader upp blir känslan som av en (liten) amfiteater. Det finns flera utgångar och ingångar som passade utmärkt för skådespelarna att utnyttja i denna klassiska förväxlingskomedi. Det gör också att man kommer riktigt nära pjäser och i detta fall interagerade skådespelarna en hel del med publiken. Scenografin var en enkel, men effektfull och kläderna var en alldeles egen tolkning av 1600-talsmodet. Språket var moderniserat, men hade fortfarande en hel del av originalet kvar i sig. Blinkningar till samtiden kom i små kommentarer och i korta musiksnuttar som t.ex. från Morricone, Madonna och Nirvana som orsakade skrattattacker hos publiken.

Pjäsen är full av missförstånd och förväxlingar. Som vanligt har Shakespeare med, förutom de olika kärleksparen, flera karaktärer som är riktigt dråpliga. I den här föreställningen hade de skruvat upp alla karaktärer till rejält komiska. Ja, det är överdrivet, men det är överdrivet med finess och väldigt mycket glimten i ögat. Och ibland är det så skönt att bara få skratta.