Den mest fotograferade blomman på instagram och även den mest omhuldade av Bokbloggarmaffian torde vara just tulpanen. I januari exploderar det fullständigt av färgglada tulpaner i flödet av vårlängtande bokbloggare som desperat försöker locka fram solen och ljuset med lila, rosa, röda, oreanga ståtliga blommor som ståndaktigt skjuter mot skyn i Alvar Alto-vaserna på bild. Det är också en blomma som har fått stå som symbol, inte bara för Nederländerna, utan även för masspsykos och den period i historien som kanske är allra svårast att för stå. De där åren under 1600-talet då folk i framför allt Holland drabbades av ett sådant hysteriskt begär efter de vackra blommorna att folk ruinerade sig för att få tag i en enda liten lök. Inte olikt mer moderna fenomen som IT-bubblan och delvis kanske även Bostadsbubblan, även om det är lättare att förstå. Man måste ju bo någonstans.
Men det där begäret fascinerar. Idag gräver folk djupt ner i plånböckerna för att få en hett efterlängtad ny mobiltelefon, en designerväska eller kanske något helt annat?
Nu i april så har det ironiskt nog lagt sig lite i bildbombandet trots att det egentligen är nu de små lökarna börjar växa till sig i trädgårdarna runt omkring. Äntligen tittar de egenodlade små blommorna fram i alla möjliga former och storlekar och färger. Själv ser jag fram emot att se om vi faktiskt har några tulpaner i vår nytillträdda trädgård. Av bladen att döma så ser det ut som att även vi kan få en prunkande rabatt snart.
Vad gäller Tulpanfebern, eller Tulpanomanin, som ägde rum mellan 1634 och 1637, så tänkte jag att det kunde vara roligt att läsa lite mer. Jag letade runt på biblioteket men tyckte att det var rätt ont om litteratur tills jag hittade boken Tulpanfeber av Deborah Moggach som såg ut att vara precis vad jag sökte.
Till en början verkar det även vara en riktigt spännande och bra roman om en ung flicka som gifts bort med en äldre man för att rädda familjen från ekonomisk ruin. Jag väntar hela tiden på att den ska komma till just det där med tulpanerna, men halva boken igenom så börjar jag inse att den lilla löken nog spelar en ganska perifer roll, tyvärr. Boken är ok ändå, men bara knappt i mitt tycke. Den påminner en del om Flicka med pärlörhänge av Tracy Chevallier, men inte alls i samma klass.
Dessutom var det ju inte alls vad jag hade förväntat mig. Jag trodde att jag skulle få en bok om Tulpanfebern i 1600-talets Holland men fick en kärlekshistoria mellan en konstnär och hans modell.
Och inledningsvis känns det som sagt väl skildrat och väl formulerat men snart finner jag deras relation lite tröttsam och det är först när den unga kvinnans tjänsteflicka blandar sig i som jag tycker att berättelsen får lite fart igen. Det blev dock ändå det som jag från början faktiskt trodde att ”Flicka med pärlörhänge” var. Lite ytligt, lättsamt men samtidigt lite… träigt? Mest en massa ändlösa trånanden och av tulpanfebern märks tyvärr ganska lite förrän mot slutet. Då får den dock inte bara avgörande betydelse utan ger också historien (äntligen) lite stuns och intrig som inte bara handlar om suckar och stön och kroppar som längtar och möts i natten. Det räcker dock inte för att lyfta hela den här berättelsen. Nej, men det är tur att det är lättläst.
Nej, vill man läsa om 1600-talets Holland och den hysteri som då rådde så får man förmodligen vända sig till facklitteraturhyllan men även där är det lite svårt att hitta något på i alla fall mitt lokala bibliotek.
Det enda jag kommer att tänka på är snarare något från min barndoms serieplöjande. Någon mer som läste Fantomen? Någon mer som minns ett tvådelat fantastiskt äventyr som utspelade sig just under Tulpanhysterin? Var nog en av mina absoluta favoriter som barn. Dessutom minns jag bestämt att det brukade vara faktasidor kopplade till de historiska äventyren som gjorde att jag lärde mig massor. Jag tror att jag ska göra en nostalgisk djupdykning i seriekällaren och se om jag inte kan hitta de där tidningarna till tröst när nu halva Kulturkollo drar till Amsterdam tillsammans med Breakfast Book Club på bokresa.