Gouda, Edam, Limburg, Maasdamer …

[quote]När allt kommer omkring är ost, bortsett då från lukten, en ädel vara, inte sant? Man har framställt den i sekler och den är en av de äldsta källorna till rikedomen hos holländarna …[/quote]

När jag  tänker på Holland (eller Nederländerna om man ska vara noga – och det tycker Linda att vi ska vara) så tänker jag på ost.

Ja, först kanske jag tänker på tulpaner.
Och Anne Frank.
Kanske också på träskor, väderkvarnar och ”coffee shops”.
Men sen tänker jag på ost!

Den nederländska ostkulturen har en lång tradition och hade, som ni ser på bilden nedan, en central roll på frukostbordet redan 1610 (och säkert mycket tidigare än så).

Och holländarna gillar sin ost! Jag försökte hitta lite statistik på precis hur mycket, men det fanns så väldigt många olika siffror på nätet, så vi kan väl nöja oss med att det handlar om en hel del ost per person och år. De äter den gärna – precis som vi – på smörgås, men är man en kaaskoppen (ett osthuvud = en riktig holländare) så äter man kanske ännu hellre sin ost i kuber som doppas i holländsk senap.
Det är framförallt hårdost som Nederländerna är känt för och möjligen är gouda den allra mest välkända osten, men det finns en rad olika ostsorter som ofta har fått namn efter den region där de tillverkas. Är man mycket intresserad av den nederländska osttraditionen så är ett besök i Alkmaar ett måste. Där finns ett ostmuseum och på varje fredag under sommarhalvåret anordnas en ostmarknad med traditioner från 1365 på Waagplein mitt i staden. Jag blir faktiskt själv lite sugen på att åka dit …

Nu undrar du säkert, precis som jag gjorde när tanken på ett inlägg om ost i denna temavecka började ta form, om det finns romaner som handlar om ost ?
Självklart finns det!

Nu är författaren till kortromanen Ost förvisso belgare, men boken är författad på flamländska och den handlar om man i Antwerpen som blir utsedd till landets generalagent för en holländsk ostexportör. Problemet är bara att huvudpersonen i Willem Elsschots bok inte vet särskilt mycket alls om vare sig ost eller att vara företagsledare. Kontoristen Frans Laarmans tycker för all del inte ens om att äta ost, men ser en chans till att komma upp sig lite i världen. Det inledande citatet är en fundering från Laarmans och det är efter det som han beslutar sig för att ge sig in i ostbranschen. Han sjukskriver sig från sitt arbete och börjar med att inrätta ett förnämligt företagskontor. Dessvärre ägnar han mer tid åt att leta efter det bästa skrivbordet och att designa företagets brevpapper än att faktiskt försöka sälja det stora parti edamerost som ligger på lagret och väntar.

Det är en tragikomisk historia och sällan har jag läst om en så omständlig och förtvivlat oföretagsam person. Det är stundom riktigt plågsamt att läsa om Frans Laarmans tafatta försök att bli affärsman. Jag har också förstått att boken var en tydlig ekonomisk satir när den kom ut. Just det kanske gick mig lite förbi när jag läste den nu, men däremot tyckte jag att den bar vissa likheter med den samtida Hans Falladas böcker – och då kanske speciellt Hur ska det gå för Pinnebergs? som också har en sådär lite hopplös och oföretagsam huvudperson. Jag tycker att författaren i båda fallen skriver sin huvudperson på ett lite lätt löjeväckande sätt och nästan lite raljerande. Eftersom jag dras lite åt böcker åt det dråpliga hållet ibland (men det får inte bli för mycket) så hade jag ändå en liten nöjsam stund med min ostroman.

[box type=”tick” icon=”none”]Titel: Ost
Författare: Willem Elsschot
Förlag: Malexis Förlag
Utgivningsår: 2008 (orignalutgåva 1933)[/box]

Bild: wikipedia