Jag vill läsa själv. Mina egna böcker i min egen takt. Jag kan inte med den där högläsningsgrejen. Det finns inget som är så tråkigt som att läsa högt för någon annan, ur en bok som jag inte ens fått välja själv. När det kommer till högläsning är jag en otroligt dålig förälder. Så länge vi höll oss till korta små bilderböcker med lite text då gick det väl an, men kapitelböcker ger mig rysningar av olust. Och det är lite tabu att erkänna det, speciellt bland bokvänner som håller högläsningen som en helig stund, men så är det. Jag gillar inte högläsning.
Men jag kan (väl?) inte vara den enda i hela världen som tycker att högläsning är en pestig sysselsättning? Det måste finnas någon fler än jag som lider sig igenom ännu en kväll med Lasse-Majas detektivbyrå? Här har jag samlat ihop några tips som hjälper dig genom de jobbiga stunderna.
- Skaffa en partner som älskar högläsning.
Det här är en mycket avgörande punkt och det kanske inte är något man diskuterar på förhand med den partner man tänkt bilda familj med, men det kan vara värt att ta upp när man planerar en gemensam framtid tillsammans. Nu hade jag turen att hitta rätt utan föregående djupintervju, för barnens pappa gillar verkligen högläsningsgrejen. Det har blivit ”deras grej”, och de får så gärna ha det som ”sin grej”. Jag är inte det minsta avundsjuk. Men om pappan ifråga är lika ointresserad av högläsning som du själv är kan det vara läge att slänga fram lite forskning på ämnet – färre och färre pappor läser för sina barn: DU MÅSTE GÖRA NÅGOT! Och så tar pappan förhoppningsvis sitt ansvar som läsambassadör och god förebild och du kan slingra dig undan med gott samvete. - Läs det du själv läser.
Det här knepet har tagit mig igenom många föräldralediga dagar och nattningar, ända sedan spädbarnstiden. Jag har läst högt ur mina egna böcker, både på svenska och engelska, alla möjliga böcker – det jag har läst har barnen också fått ta del av. Man får förstås censurera en del – hoppa över bestialiska mord och ångande sexscener – men jag vill gärna tro att det här gör mer för språkutveckling och ordförråd än Max potta. Jag minns till exempel den gång jag hade läst högt ur Sara Kadefors Borta bäst och vår dagisfröken berättade att treåringen sagt att ”min mamma har kommunistglasögon” och undrade var det kom ifrån. (Ja, okej, just det här var kanske inte det bästa exemplet på ett rikt ordförråd, men ändå, såna ord lär man sig inte i Max potta!). - Hitta på en egen historia.
Betydligt roligare än att läsa ur någon annans bok, och också mycket mysigare att bara ligga bredvid barnet och prata, och hitta på figurer tillsammans. Det kvalificerar in under aktiviteten högläsning, fast mycket bättre när barnet kan få den där så viktiga ögonkontakten hela tiden plus att hen får utveckla sin kreativitet. (Går inte att argumentera emot kreativitetskortet) - Sätt på en ljudbok.
Låt barnet lyssna på ljudbok (med lurar så det inte stör) samtidigt som du ligger bredvid och läser din egen bok. Mystid och egentid på samma gång. - Skaffa barn tätt.
Det här är ett supertips – se till att få tvillingar, eller trillingar, eller på sin höjd ett år eller två mellan barnen. Högläsningsperioderna kortas avsevärt jämfört med om du har flera barn utspridda på många år. (Har du många små barn samtidigt är det också fullt accepterat att du inte orkar läsa för barnen på kvällen.) - Det som inte dödar härdar.
Ja faktiskt, åren går rätt så fort, snart är högläsningstiden ett minne blott. Kämpa, du fixar det! Och du kanske, kanske, till och med saknar den när den väl är över…
Åh, vilken befrielse att läsa, och bra tips! Högläsning är en av de mindre förtjusande delarna av föräldraskapet. Nu har mina barn sedan ganska många år passerat högläsningsstadiet, så jag kan till och med skämta med dem om det … häromdagen föreslog jag att vi skulle läsa Molly Moon igen. Det var den sista kapitelboken jag läste för dem. Bilderböcker och sagor gick an, faktiskt läste vi Petter och hans fyra getter ganska länge. Men kapitelböcker är högläsningsdöden.
Lyckligtvis föll mina barn in i kategori 5, jag kunde samköra alla tre (tvillingar samt storebror 2,5 år äldre). *Pust*
Skönt att höra att det finns fler! 😉
bra tips, jag födde fyra barn på drygt fyra år, då läste den äldsta åt de små ganska tidigt 🙂
Det var smart planering – och faktiskt är det ganska smart att ha långa hopp mellan barnen som jag har, lässugna sexåringar läser mer än gärna åt sina småsyskon! 🙂
Som tur är har jag inga barn! Jag hatar också högläsning. När jag var liten fick jag ofta läsa högt i klassen eftersom jag var en av dem som redan kunde läsa när jag började i skolan. Då var jag ganska stolt. Sedan hände något och nu kan jag inte låta bli att läsa för fort.
Precis så var det för mig också, fick alltid läsa högt åt alla andra – älskade det då och minns också att jag ofta läste in mig själv på kassettband som jag sen lyssnade till på kvällarna (egenkär much?) . Men jag blev mättad på det tidigt i livet… 😉